Lourdes
2009-04-22 @ 11:07:24När jag var sjutton år gammal tillbringade jag en del av sommaren i sydfranska Lourdes. Lourdes är en vallfärdsort dit sjuka och troende från hela världen kommer för att bada i eller dricka utav det heliga vatten som kommer ur källorna där.
Jag bodde i kloster hos nunnorna och det var tidigt upp varje morgon för att be... sen serverades den godaste frukost man kunde tänka sig. Färska baguetter som varje morgon levererades av en pojke på scooter. Likt en brevbärare så hade han en stor korg fastsatt på sidan av scootern där han förvarade baguetterna, sen åkte han runt till alla som beställt bröd och antingen levererade dem vid dörren eller stoppade dem i den speciella brödkorg de monterat vid grinden.
Det var högsommar, allt blommade och frukt och grönt mognade... jag fick min första gräspollen attack, som sen varade i veckor och jag fattade ingenting... där gick jag med kliande ögon, nysande och snorande... men livet var skönt ändå!
Varje kväll hade de inne på kyrkområdet en ljusprocession och det var det vackraste jag varit med om i hela mitt liv... människor från hela världen som gick runt tillsammans och sjöng den speciella sång som tillhörde processionen... man sjöng verserna på alla de språk... alla hade små ljus med ljusmanschetter i papp. På manschetterna stod sången och alla dess verser skriven...
Vi bodde nära kyrkoområdet men ändå en liten bit utanför... på avstånd kunde man höra ett dovt sorl utav människor och kyrkklockan spelade samma melodi som sången i processionen hade.
Jag älskade den här tiden... maten var underbar, miljön likaså och nunnorna var så snälla. Om man inte visste så skulle man aldrig kunna tänka sig vilka underbara, intelligenta och varma kvinnor de är!
Jag skaffade mig en vän, den gamle trädgårdmästaren... jag brukade gå ut med en filt och lägga mig i köksträdgården och läsa eller skriva. Han var alltid där och jobbade en bit ifrån mig... vi småpratade och han berättade om staden och om livet där!
O dessa underbara matminnen jag fick med mig därifrån... alldeles härom veckan, alltså efter mer än tjugo år, klurade jag ut hur de förberedde morötterna i den goda morotssallad vi dagligen fick!
Jag reste tillbaka även året efter... men sen har jag aldrig kommit dit igen... men jag längtar! Någon gång, någon dag... kanske!
Längst bort till höger i bilden ligger det ett kloster uppepå kullen, precis nedanför där ligger det en mindre vit byggnad... det var annexet och där bodde jag.
Jag bodde i kloster hos nunnorna och det var tidigt upp varje morgon för att be... sen serverades den godaste frukost man kunde tänka sig. Färska baguetter som varje morgon levererades av en pojke på scooter. Likt en brevbärare så hade han en stor korg fastsatt på sidan av scootern där han förvarade baguetterna, sen åkte han runt till alla som beställt bröd och antingen levererade dem vid dörren eller stoppade dem i den speciella brödkorg de monterat vid grinden.
Det var högsommar, allt blommade och frukt och grönt mognade... jag fick min första gräspollen attack, som sen varade i veckor och jag fattade ingenting... där gick jag med kliande ögon, nysande och snorande... men livet var skönt ändå!
Varje kväll hade de inne på kyrkområdet en ljusprocession och det var det vackraste jag varit med om i hela mitt liv... människor från hela världen som gick runt tillsammans och sjöng den speciella sång som tillhörde processionen... man sjöng verserna på alla de språk... alla hade små ljus med ljusmanschetter i papp. På manschetterna stod sången och alla dess verser skriven...
Vi bodde nära kyrkoområdet men ändå en liten bit utanför... på avstånd kunde man höra ett dovt sorl utav människor och kyrkklockan spelade samma melodi som sången i processionen hade.
Jag älskade den här tiden... maten var underbar, miljön likaså och nunnorna var så snälla. Om man inte visste så skulle man aldrig kunna tänka sig vilka underbara, intelligenta och varma kvinnor de är!
Jag skaffade mig en vän, den gamle trädgårdmästaren... jag brukade gå ut med en filt och lägga mig i köksträdgården och läsa eller skriva. Han var alltid där och jobbade en bit ifrån mig... vi småpratade och han berättade om staden och om livet där!
O dessa underbara matminnen jag fick med mig därifrån... alldeles härom veckan, alltså efter mer än tjugo år, klurade jag ut hur de förberedde morötterna i den goda morotssallad vi dagligen fick!
Jag reste tillbaka även året efter... men sen har jag aldrig kommit dit igen... men jag längtar! Någon gång, någon dag... kanske!
Längst bort till höger i bilden ligger det ett kloster uppepå kullen, precis nedanför där ligger det en mindre vit byggnad... det var annexet och där bodde jag.
Kommentarer
Postat av: Ulrica
Låter som du levt ett spännande liv :) Hoppas att du kommer dit igen!
Postat av: Mimia
Ja... någon gång kommer jag säkert dit igen!
Trackback
