Myskväll med både glädje och förtvivlan.
2009-01-08 @ 14:14:09Igår när de små barnen somnat samlades vi i min säng... jag, Divan och Värstinnan. Vi låg där och skrattade och pratade om allt möjligt.
Efter ett tag förflyttade vi oss till köket för att dricka thé och äta smörgås...
Jag njuter av att sitta tillsammans med mina flickor och bara prata och skratta, att se dem två tillsammans utan att de hoppar på varandra och försöker klösa ögonen ur varandra... för så var det nästan för ett tag sen!
De kunde knappt vistas i samma rum!
Man märker att de börjar bli riktigt vuxna, både på hur de pratar och hur de uppför sig mot varandra...
Kvällen var helt underbar (som en bal på slottet) ända tills Divan tog upp en sak som fick Värstinnan att bli helt förvtvivlad, sen var det bara tårar för hela slanten... resten av kvällen!
Fy, vad svårt det är att vara mamma... först sitter jag där och njuter av att se dem tillsammans och tänker på hur mogna de blivit och att de har lagt allt groll bakom sig och sen ser jag hur den ena blir verkligt sårad utav en enda liten mening, om än... en oskyldig sådan. Som mamma kan man inte heller välja sida...
Det Divan tog upp igår gjorde både mig och Värstinnan helt mållösa till en början och så blev Värstinnan förstås ledsen med en gång... Jag blev arg på Divan inom mig men samtidigt tyckte jag att det hon sa var bra... men okänsligt... hon kunde kanske ha gjort det på ett annat sätt. Jag försökte blänga lite på henne för att visa att det kanske inte var rätt tillfälle...
Sen när jag såg Värstinnans reaktion och hur ledsen och rent av förtvivlad hon blev så kändes det som att mitt hjärta brast i tusen bitar. Jag kramade och tröstade, hur mycket det nu kunde hjälpa.
Jag trodde för ett ögonblick att det skulle bli värsta slagsmålet (för såna har vi varit med om tidigare...), men återigen visade de sin mognad... de skrek inte ens på varandra utan de diskuterade saken vidare.
Jag hoppas mina tjejer vet hur stolt jag är över dem. Att de vet hur mycket jag älskar dem och att jag känner mig som den lyckligaste mamman i världen för att just de är MINA TJEJER! Det finns inte ord att beskriva mina känslor för dem med...
I love u girls!
Efter ett tag förflyttade vi oss till köket för att dricka thé och äta smörgås...
Jag njuter av att sitta tillsammans med mina flickor och bara prata och skratta, att se dem två tillsammans utan att de hoppar på varandra och försöker klösa ögonen ur varandra... för så var det nästan för ett tag sen!
De kunde knappt vistas i samma rum!
Man märker att de börjar bli riktigt vuxna, både på hur de pratar och hur de uppför sig mot varandra...
Kvällen var helt underbar (som en bal på slottet) ända tills Divan tog upp en sak som fick Värstinnan att bli helt förvtvivlad, sen var det bara tårar för hela slanten... resten av kvällen!
Fy, vad svårt det är att vara mamma... först sitter jag där och njuter av att se dem tillsammans och tänker på hur mogna de blivit och att de har lagt allt groll bakom sig och sen ser jag hur den ena blir verkligt sårad utav en enda liten mening, om än... en oskyldig sådan. Som mamma kan man inte heller välja sida...
Det Divan tog upp igår gjorde både mig och Värstinnan helt mållösa till en början och så blev Värstinnan förstås ledsen med en gång... Jag blev arg på Divan inom mig men samtidigt tyckte jag att det hon sa var bra... men okänsligt... hon kunde kanske ha gjort det på ett annat sätt. Jag försökte blänga lite på henne för att visa att det kanske inte var rätt tillfälle...
Sen när jag såg Värstinnans reaktion och hur ledsen och rent av förtvivlad hon blev så kändes det som att mitt hjärta brast i tusen bitar. Jag kramade och tröstade, hur mycket det nu kunde hjälpa.
Jag trodde för ett ögonblick att det skulle bli värsta slagsmålet (för såna har vi varit med om tidigare...), men återigen visade de sin mognad... de skrek inte ens på varandra utan de diskuterade saken vidare.
Jag hoppas mina tjejer vet hur stolt jag är över dem. Att de vet hur mycket jag älskar dem och att jag känner mig som den lyckligaste mamman i världen för att just de är MINA TJEJER! Det finns inte ord att beskriva mina känslor för dem med...
I love u girls!
Kommentarer
Trackback
