Ett barndomsminne...

2009-05-16 @ 14:35:53
... dök upp i samband med att jag läste ett inlägg hos en av mina favoritbloggare.

Det minnet handlar om vår gamla granne Sten och hans fru... Sten var en stor och bastant man, den största vi barn någonsin sett.

Sten gjorde verkligen skäl för sitt namn... inget kunde rubba honom... inte ens åskan! En gång var han ute och jobbade i sin trädgård... stod med spettet i högsta hugg för att försöka flytta en stor sten (hihi)... så slog blixten ner i spettet och i Sten, men han bara stod där... ingenting hände! Efteråt satte han sig ner och torkade svetten ur pannan...

Alla grannar kom springandes för att se till honom... det blev ett väldigt jehu!

Det var gamle Sten och hans fru som introducerade mamma och pappa i "blåbärsplockarnas värld"... de kände till varenda blåbärsställe i skogen, djupt in i skogen... Varje sommar, varje år plockade vi blåbär med Sten!

Vi lärde känna skogen utan och innan...

När vi kom hem med spänner och korgar fyllda... satte Stens fru i gång med att koka blåbärsgröt... den godaste gröt som fanns! Mamma lärde sig utav henne och strax hade vi som tradtion att efter varje blåbärsplockning så serverades det blåbärsgröt!

Stens fru gjorde även världens godaste rabarberkaka...

Det var också denne granne som introducerade min pappa i de svenska traditionerna... midsommarfirande och kräftskiva! Jag kommer nämligen inte ihåg hur vi firade midsommar innan vi köpte sommarstugan och fick Sten som granne.

Det var ett speciellt gäng på sommarstugevägen som var med på dessa fester och firade... massor med vuxna i alla de åldrar, både unga och gamla och så var det då vi barn...
På midsommar kläddes stången och så var det dans, sedan var det mat. Efter det var det dags för femkamp... och volleyboll match för de vuxna. Sen blev det mera mat och dricka för de vuxna...

På kräftskivan hade vi också femkamp... och pappa lärde sig naturligtvis alla snapsvisor... det var inte bara snapsvisor som sjöngs utan även mycket utav Evert Taube... det är väl därför jag älskar hans sånger!

De hade speciella sånghäften de plockade fram beroende på vilken slags fest det var...

Min mormor och morfar blev kompisar med Sten och hans fru... ibland när de kom för att hälsa på oss, försvann de och var borta i timmar inne hos Sten... då smög vi på dem... de satt alltid på den inglasade verandan , där frugan serverade de mest utsökta småkakor man kunde tänka sig...

De såg oss alltid och ropade in oss... då blev vi bjudna på sockerdricka och fick äta hur mycket kakor vi ville!

Ljuva minnen... oj vad långt det blev!

Kommentarer

Lätta ditt hjärta här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0