Dimman låg tät över nejden!
2009-10-18 @ 10:44:22Så var situationen när jag gick till jobbet imorse... frosten hade också bitit sig fast ordentligt i både gräsmattan och alla nedfallna löv... det krasade under fötterna på mig där jag gick.
I backen ner till busstationen var det isigt...
Idag fick jag sällskap av kära grannen på bussen... det var kul som omväxling mot att alltid sitta tyst och ensam. Hon skulle iväg och göra lite ideellt arbete. Hon bloggar också och när hon gått av bussen såg jag henne fota ett gäng cyklar... hihi... förmodligen i bloggsyfte! Du är för härlig Ila! Jag satt och log resten av vägen till jobbet...
Idag är det sömnigt! Sover så himla illa på nätterna... på grund av värk. Jag måste nog avlägga ett besök hos doktorn inom en väldigt snar framtid, för så här orkar jag inte med att ha det.
Kan knappt gå för att jag har så ont!
Det kan inte vara meningen att man ska gå runt alldeles gråtfärdig av smärta varevigaste dag... för att inte få störtont och för att benen helt enkelt inte ska låsa sig så är jag tvungen att gå så sakta sakta med små myrstig. Så fort jag går som vanligt i min vanliga fart så låser sig allt och värken kommer som ett bombnedslag i både benen och ryggen.
Och inte blir det bättre av att komma hem till ett helvete vareviga dag... totalt kaos!
(Igår hade de nästan förstört min nya fina byrå i hallen med hjälp av en fotboll ... jag menar... vilket pucko låter barnen hålla på med bollen inomhus?)
I backen ner till busstationen var det isigt...
Idag fick jag sällskap av kära grannen på bussen... det var kul som omväxling mot att alltid sitta tyst och ensam. Hon skulle iväg och göra lite ideellt arbete. Hon bloggar också och när hon gått av bussen såg jag henne fota ett gäng cyklar... hihi... förmodligen i bloggsyfte! Du är för härlig Ila! Jag satt och log resten av vägen till jobbet...
Idag är det sömnigt! Sover så himla illa på nätterna... på grund av värk. Jag måste nog avlägga ett besök hos doktorn inom en väldigt snar framtid, för så här orkar jag inte med att ha det.
Kan knappt gå för att jag har så ont!
Det kan inte vara meningen att man ska gå runt alldeles gråtfärdig av smärta varevigaste dag... för att inte få störtont och för att benen helt enkelt inte ska låsa sig så är jag tvungen att gå så sakta sakta med små myrstig. Så fort jag går som vanligt i min vanliga fart så låser sig allt och värken kommer som ett bombnedslag i både benen och ryggen.
Och inte blir det bättre av att komma hem till ett helvete vareviga dag... totalt kaos!
(Igår hade de nästan förstört min nya fina byrå i hallen med hjälp av en fotboll ... jag menar... vilket pucko låter barnen hålla på med bollen inomhus?)
Kommentarer
Trackback
