Jag fick inte ens lägga mig...
2009-09-19 @ 10:45:39ner och dö i soffan igår kväll!
För precis när jag avslutade mitt inlägg sa jag till lille Bror att nu går vi och lägger oss, han som varit pigg hela kvällen bara för att han sov middag väldigt sen blev jätteglad och sprang iväg för att lägga sig. Då snubblade han, ramlade och slog ansiktet i parketten. Han började inte gråta på direkten utan låg kvar på golvet... men sen såg han blodet och då satte han igång att skrika.
På bara några sekunder hade det blivit en stor pöl med blod på golvet... han hade bitit sig själv i läppen när han slog i golvet. Han hade ett stort jack i på insidan av läppen och ett finare på utsidan. Han hade bitit igenom!
Efter en stund fick jag stopp på flödet och kunde se hur det såg ut...
Vi bestämde oss för att åka in till barnakuten för jag var osäker på om det behövde sys eller inte. Maken försökte få tag på en taxi, men det fanns ingen ledig på ett bra tag. Hans kompis ringde precis och när han fick höra vad som hänt sa han att han skulle komma direkt och köra in oss.
Det blev ju ett väldigt tumult hemma innan vi kom iväg...
De större barnen som lagt sig kom upp igen när de hörde lille Bror skrika... lill Fan grät, lill Prinsessan grät och till och med Värstinnan (fick kalla ner henne från grannarna) grät... för det såg faktiskt hemskt ut och det är små smärtande att höra en liten skrika så!
För första gången någonsin fick vi komma in direkt utan någon större väntan... blev riktigt impad faktiskt, men det är klart det var ju sent och inga patienter där.
Snutten fick en massa smärtstillande och sen glömde han att han slagit sig... han lekte glatt med alla stora bilar som fanns i väntrummet. Doktorn tittade på honom och bedömde att hon inte ville sy för då skulle vi få stanna hela natten. Om jacket inte börjar läka inom ett par dagar eller om det ser fult ut ska vi komma tillbaka och då ska de öppna jacket igen och sy igen det med ett par stygn, men då söver de lillen först...
Det är också konstigt tycker jag... att öppna jacket igen... när de kunde ha gjort det från början!
Väl hemma igen hade min önskan om att dö runnit ut i sanden...
För precis när jag avslutade mitt inlägg sa jag till lille Bror att nu går vi och lägger oss, han som varit pigg hela kvällen bara för att han sov middag väldigt sen blev jätteglad och sprang iväg för att lägga sig. Då snubblade han, ramlade och slog ansiktet i parketten. Han började inte gråta på direkten utan låg kvar på golvet... men sen såg han blodet och då satte han igång att skrika.
På bara några sekunder hade det blivit en stor pöl med blod på golvet... han hade bitit sig själv i läppen när han slog i golvet. Han hade ett stort jack i på insidan av läppen och ett finare på utsidan. Han hade bitit igenom!
Efter en stund fick jag stopp på flödet och kunde se hur det såg ut...
Vi bestämde oss för att åka in till barnakuten för jag var osäker på om det behövde sys eller inte. Maken försökte få tag på en taxi, men det fanns ingen ledig på ett bra tag. Hans kompis ringde precis och när han fick höra vad som hänt sa han att han skulle komma direkt och köra in oss.
Det blev ju ett väldigt tumult hemma innan vi kom iväg...
De större barnen som lagt sig kom upp igen när de hörde lille Bror skrika... lill Fan grät, lill Prinsessan grät och till och med Värstinnan (fick kalla ner henne från grannarna) grät... för det såg faktiskt hemskt ut och det är små smärtande att höra en liten skrika så!
För första gången någonsin fick vi komma in direkt utan någon större väntan... blev riktigt impad faktiskt, men det är klart det var ju sent och inga patienter där.
Snutten fick en massa smärtstillande och sen glömde han att han slagit sig... han lekte glatt med alla stora bilar som fanns i väntrummet. Doktorn tittade på honom och bedömde att hon inte ville sy för då skulle vi få stanna hela natten. Om jacket inte börjar läka inom ett par dagar eller om det ser fult ut ska vi komma tillbaka och då ska de öppna jacket igen och sy igen det med ett par stygn, men då söver de lillen först...
Det är också konstigt tycker jag... att öppna jacket igen... när de kunde ha gjort det från början!
Väl hemma igen hade min önskan om att dö runnit ut i sanden...
Kommentarer
Postat av: ila
Ja fy vad jobbigt när barnen gör illa sig - konstig läkare tycker jag - slita upp och sy senare om det inte läker ordentligt??? Vi får hoppas att den lilla godingen har bra läkkött/kramar ila
Postat av: Therese
Åh stackars liten!! Skickar massor av kramar till er! Hoppas han inte har allt för ont i dag!
Postat av: Soulsister
Vilken händelserik kväll, stackars påg. Men det bästa med dem är att de läker snabbt, eller hur?!
KRAM
Postat av: Singelpappans
Oj, så dramatiskt!
Hoppas att allt lugnat ner sig vid det här laget!
Stor kram
Trackback
