Minnen
2010-01-12 @ 20:10:35Idag ploppade det upp ett litet minne i mitt huvud...
Ett minne där den bortgångna kusinen spelade huvudrollen. Hon var sju år äldre än jag och jag hade precis börjat skolan när hon redan var tonåring...
Vi åkte alltid till farmor och farfar på sommaren och där fanns även kusinen... Där fick vi alltid hjälpa till med olika sysslor varje dag... alla barn turades till exempel om att valla korna och fåren. En dag var det min och kusinens tur... vi skulle gå ganska långt bort från byn... till ett betesställe som inte ens låg på samma sida som vår by... utan på andra sidan stora vägen. Och det var väldigt långt för en liten tjej som bara gick i ettan!
Vi hade två kor och en massa får med oss... var sin torba där det fanns bröd, ost och vatten. "Baba" (farmor) hade även stoppat ner lite "bonbona" (godis) i min...
Stället vi skulle vakta djuren på var lite lurigt för där fanns gamla turkiska brunnar (som turkarna grävde på sin tid) som var jättedjupa men nu skymdes av det vildvuxna gräset. Vi fick alltså hela tiden passa på djuren och driva dem bort från brunnarna. Några brunnar var inte så djupa och vattnet hade sinat i dem... andra var djupa!
I dem hade min pappa många år tidigare lärt sig att både simma och dyka.
Dagen gick bra... vi började gå hemåt... och då mötte vi några andra flickor från byn, våra sysslingar som var ute och strosade runt. De var i samma ålder som kusinen. Vi var lite småhungriga och när vi passerade majsfälten plockade tjejerna ett gäng majskolvar som vi skulle grilla... jag vet inte vem som kom på den splendida idén men plötsligt hade de tänt (någon "min kusin" tjuvrökte och hade därför tändstickor) en stor eld vid vägkanten... det var sommar, det var varmt och det var definitivt torrt!
Majskolvarna kastade de in i elden och sen stod de och petade på dem med långa pinnar... djuren som hade blivit vettskrämda när de tände elden hade sprungit iväg på grusvägen upp mot byn och var utom synhåll.
Plötsligt tog elden fart och det började brinna långt in på vägkanten... och vips så hade den spridit sig till majsfältet... flickorna började gapa och skrika och vifta med sina pinnar. De stampade och försökte släcka elden med vattnet från våra små flaskor... men o nej det fungerade inte.
Folk började komma springande från byn med stora vattenfyllda hinkar...
Jag stod och grinade en bit bort, skiträdd och de andra tjejerna ställde sig vid sidan om mig och grinade de med.
Det var ingen som skällde eller var arg på mig... men stackars min kusin... lite senare på kvällen fick hon en väldig utskällning och även en smäll på käften av sin pappa. Min farbror var sträng och hård som tusan... till och med hästen fruktade honom.
Hela kvällen satt kusinen med röda ögon i stentrappan och höll handen över kinden och sa att hon hade tandvärk till alla som frågade varför hon grät och varför hon var röd i ansiktet.
Trots detta så älskar jag grillade majskolvar...
Ett minne där den bortgångna kusinen spelade huvudrollen. Hon var sju år äldre än jag och jag hade precis börjat skolan när hon redan var tonåring...
Vi åkte alltid till farmor och farfar på sommaren och där fanns även kusinen... Där fick vi alltid hjälpa till med olika sysslor varje dag... alla barn turades till exempel om att valla korna och fåren. En dag var det min och kusinens tur... vi skulle gå ganska långt bort från byn... till ett betesställe som inte ens låg på samma sida som vår by... utan på andra sidan stora vägen. Och det var väldigt långt för en liten tjej som bara gick i ettan!
Vi hade två kor och en massa får med oss... var sin torba där det fanns bröd, ost och vatten. "Baba" (farmor) hade även stoppat ner lite "bonbona" (godis) i min...
Stället vi skulle vakta djuren på var lite lurigt för där fanns gamla turkiska brunnar (som turkarna grävde på sin tid) som var jättedjupa men nu skymdes av det vildvuxna gräset. Vi fick alltså hela tiden passa på djuren och driva dem bort från brunnarna. Några brunnar var inte så djupa och vattnet hade sinat i dem... andra var djupa!
I dem hade min pappa många år tidigare lärt sig att både simma och dyka.
Dagen gick bra... vi började gå hemåt... och då mötte vi några andra flickor från byn, våra sysslingar som var ute och strosade runt. De var i samma ålder som kusinen. Vi var lite småhungriga och när vi passerade majsfälten plockade tjejerna ett gäng majskolvar som vi skulle grilla... jag vet inte vem som kom på den splendida idén men plötsligt hade de tänt (någon "min kusin" tjuvrökte och hade därför tändstickor) en stor eld vid vägkanten... det var sommar, det var varmt och det var definitivt torrt!
Majskolvarna kastade de in i elden och sen stod de och petade på dem med långa pinnar... djuren som hade blivit vettskrämda när de tände elden hade sprungit iväg på grusvägen upp mot byn och var utom synhåll.
Plötsligt tog elden fart och det började brinna långt in på vägkanten... och vips så hade den spridit sig till majsfältet... flickorna började gapa och skrika och vifta med sina pinnar. De stampade och försökte släcka elden med vattnet från våra små flaskor... men o nej det fungerade inte.
Folk började komma springande från byn med stora vattenfyllda hinkar...
Jag stod och grinade en bit bort, skiträdd och de andra tjejerna ställde sig vid sidan om mig och grinade de med.
Det var ingen som skällde eller var arg på mig... men stackars min kusin... lite senare på kvällen fick hon en väldig utskällning och även en smäll på käften av sin pappa. Min farbror var sträng och hård som tusan... till och med hästen fruktade honom.
Hela kvällen satt kusinen med röda ögon i stentrappan och höll handen över kinden och sa att hon hade tandvärk till alla som frågade varför hon grät och varför hon var röd i ansiktet.
Trots detta så älskar jag grillade majskolvar...
Kommentarer
Trackback
