Idag var det din dag och idag har du inte mått så bra... stackare! Och inte fick du de presenter du vill ha heller...

      

Idag har alla barnen varit här och ätit "födelsedagsmiddag" som bestod av korv med bröd... en massa korv med bröd! Vi brukar göra så att födelsedagsbarnet bestämmer vad det ska bli för mat...

Och lill Fan valde sin favoritmat... som jag inte ens kallar för mat!

Storebror Prinsen bestämde hur tårtan skulle vara...

Grattis lill Fan... hoppas att du hade en bra dag trots att du mådde dåligt och trots att du fick så (enligt dig själv) kassa presenter.

Love u! 
 

Jag är en sån kvinna som alltid kommer att vilja ha mina barn och senare barnbarn runt omkring mig... det bara är så!

Ok... kanske man vill ha... ett par år av frihet då man inte binder upp sig med småbarn... och då tänker jag på framtiden och på barnbarn. Några år där jag kan göra saker som jag inte har hunnit att göra eller som det inte har funnits möjlighet eller pengar till att göra.

Mina barn är fortfarande MINA BARN trots att de fyller 18 och trots att de flyttar hemifrån... de behöver inte ringa och tala om innan om de vill komma hit. Det är bara att komma... är jag hemma så är jag hemma om inte så kan de väl hälsa på ändå om de har nyckeln eller om någon annan är hemma.

Det spelar ingen roll hur ont om pengar jag har... de är välkomna ändå... jag kanske inte kan erbjuda dem lyxmåltider eller hjälpa dem med mängder av pengar om de skulle behöva det, men jag kan göra så gott jag förmår och i alla fall stödja...

De ska känna sig välkomna hur gamla de än är och hur min ekonomi än är!

Jag skulle aldrig säga ... "du måste ringa innan du kommer, du får inte komma hit om du är förkyld eller jag har inte råd att bjuda en person till på mat!"

Och sen som ursäkt säga att jag... "inte får några pengar för dig längre, du är vuxen nu och måste ta ditt ansvar"....

Klart att man måste lära sig att ta sitt ansvar när man börjar bli vuxen, men man måste väl för sjutton få komma igång med livet först... oops nu fyller du 18, nu är du vuxen... bidrag till hushållet TACK!

Sånt där händer inte över en natt, speciellt inte just nu när situationen är som den är i vårt land. Vi är fortfarande föräldrar och måste ta hand om vårt barn, se till att det har tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen.

Våra barn ska känna sig välkomna hos oss... inte vara blyga för att be om saker, inte skämmas för att de vill vara med oss och umgås med oss. De ska inte behöva känna sig ovälkomna!

Jag säger bara en sak: Just nu är det så himla uppenbart... att hela den här tiden, alla år som gått... bara handlade om pengar!

          Glöm inte att barnet fortfarande är ditt barn och behöver din kärlek om inte annat!

Stackars lille Bror med pärlan i näsan!

Han petade in den på förmiddagen och de fick inte ut den förrän i natt. Han var inte snorig eller täppt innan pärlan hamnade där men under tiden den satt där blev han både täppt och snuvig i båda näsborrarna.

Divan, som är en mycket upptagen kvinna var ju naturligtvis tvungen att gå och träna innan hon kunde ta itu med lille Brors näsa som hon erbjudit sig att göra. Sen var hon tvungen att vänta på storebror för han skulle köra henne och lillebror till akuten.

När jag kom hem från jobbet och affären halv sex så var lille Bror fortfarande hemma med sin pärla i tryggt förvar...

Divan skulle på tjejträff och Prinsens bil "gick sönder" så jag fick hoppa över middagen och ta lille Bror och lill Fan (för att undvika katastrof och slagsmål hemma) med mig och ta bussen upp till Östra.

Väl där fick vi ju sitta och vänta... det går ju bara inte att komma ifrån... och det var ju inget direkt akut!

På östra kunde de inte få ut pärlan, trots petande och sugande... lille Bror skrek och mamman svettades och lill Fan blev arg för att de gjorde lille Bror illa.

De gav upp... och skickade oss till akuten på Sahlgrenska där det ju finns ögon-näsa och halsspecialister.
Lille Bror åt lite banan och choklad i vagnen, sen somnade han... spårvagnen från Östra går ända till Tynnered.
Så vi åkte med den ända till Botaniska Trädgården där vi kunde byta till en annan spårvagn för att åka en endaste hållplats tillbaka åt andra hållet och landa direkt utanför sjukhuset.

Vi var där strax efter 9... de skrev in oss och sen fick vi sitta och vänta. Vänta och vänta... tillsammans med bland annat en kvinna som blödde från huvudet (hon hade halkat och slagit i huvudet), en annan kvinna som halkat och brutit armen, en kvinna med hjärtproblem, en man med magproblem... Kvinnan som blödde i huvudet hade redan suttit i över 2 timmar och väntat... när vi sen gick därifrån många timmar senare satt hon fortfarande och väntade.

Lille Bror sov gott i vagnen... lill Fan shoppade loss när de rullade fram "sjukhuskiosken", det blev både dricka, smörgås, choklad och chips. Och inte delade han med sig...

Jag  tröttnade på att vänta för jag insåg att vi inte skulle kunna komma hem om inte vi kom in snart... jag menar hur farligt kan det vara med en pärla i näsan?
Jag fick tag på en sköterska och sa att jag inte orkade vänta längre... hon svarade då att "näsgubben" var inne på operation precis men att han visste att vi väntade på honom... och att det säkert inte skulle ta så lång tid innan vi fick komma in.

OK tänkte jag... vi kan väl vänta någon timma till, men sen går vi... det tog max 5 minuter och sen kom doktorn.
Han hade en elev med sig och tillsammans med eleven fick jag hålla fast en yrvaken lille Bror och vips efter endast 5 minuter var pärlan ute och lille Bror glad igen.

Vi sprang och hann med en spårvagn, sen fick vi springa igen och hann med det sista fordonet hem.

Lille Bror blödde lite ur näsan... och doktorn sa att det var möjligt att han rispat honom lite och att han tyckte att jag kunde vara hemma idag för att se att det inte blödde mera.

Jag kom hem, jag såg mitt hem och sängen segrade...

Kan säga att vi SOV LÄNGE idag! Speciellt lill Fan...