Idag är jag en vansinnig mamma... med lust att mörda!

Prinsen var ju ute i natt. Han har aldrig kommit hem en endaste gång och varit "för" full... han dricker inte så mycket utan är väldigt försiktig av sig.

Men i natt ( rättare sagt kl 6 imorse) var han helt konstig när han kom hem... Han var inte så borta att han inte kunde föra sig eller tänka någorlunda klart... men hans ögon var helt konstiga och hans kropp ryckte till med jämna mellanrum.

Jag var uppe och öppnade porten åt honom genom porttelefonen, sen gick jag in och la mig igen. Det tog ovanligt lång tid för honom att komma upp, förmodligen hade han åkt till fel våning för jag hörde dörren till trapphuset smälla igen innan han öppnade dörren och kom in. Han brukar vara tyst... men den här gången smällde han armbågen eller något i dörren när han ryckte till...

Jag rusade upp...

Jag konstaterade rycken plus att han såg konstig ut i ögonen , han själv trodde att han hade hicka, men det var inte hicka det var ryck! Han var törstig och ville dricka vatten men det smakade äckligt sa han! Jag frågade hur han mådde och han sa att han mådde bra men att han kände sig konstig. Hans kompis hade också sagt att han var konstig och aldrig hade sett honom så här förut.

När vi pratade så fnissade han till ibland och samtidigt såg jag att han var besvärad och tyckte det var obehagligt, det kom tårar i hans ögon... hemskt att inte förstå vad som är på gång i kroppen!

Han la sig och jag gick och väckte maken för att han skulle komma och kolla hur sonen ryckte... jag kunde absolut inte gå och lägga mig igen. Jag var tvungen att observera sonen... rycken påminde mig om de ryck en epilektiker kan få innan ett anfall... det var jätteobehagligt!

Jag ville att han skulle sova på soffan så att jag kunde ha koll på honom, men han klättrade envist upp i våningsängen i lill Fans rum... och jag som den mesiga mamma jag är... la mig i underslafen med lill Fan. Där låg jag och lyssnade efter varje litet andetag och ryck... en lång stund efter att han somnat slutade rycken, men jag fortsatte att kolla honom ändå.

Tycker fortfarande att han verkar lite borta... kan ju vara så att han bara har en rejäl baksmälla, men vad ska man göra...

Både han själv och hans kompis tror att någon måste ha stoppat något i hans dricka...

Usch, det är precis såna här saker man som mamma är så fruktansvärt rädd för!