Eget rum
2009-07-25 @ 11:21:39Det verkar som att trångboddhet har blivit vanligare igen... och att det kanske inte är lika självklart längre med eget rum... eller är det ett "klassfenomen"? För de som har råd att bo stort och rymligt är det säkert ingen förändring... kanske det bara märks bland "förortsbor".
Har man många barn så är det ju oftast så att man är ganska trångbodd... mina barn har aldrig haft egna rum. Jag har försökt att se till att alla har haft en egen vrå...
Ett par av mina barn bryr sig inte om hur de bor eller hur de delar rum, men ett par av dem skulle verkligen behöva ha haft eget rum. Det är så olika... beroende på personlighet och psyke.
För många är det en självklarhet att ha eget rum för andra är det en självklarhet att dela sitt utrymme med andra... spelar det roll i livet? På verkar det individen? Positivt eller negativt?
Jag såg den här bilden och mindes hur några av barnens kusiner hade det i sitt rum...
Familjen hade två pojkar och fem flickor. Alla flickorna delade rum, sängarna stod så som på bilden... det var ett stort rum, fint inrett... allt matchade!
Det fanns även en skrivplats och ett toalettbord med en stor spegel i rummet. I ett hörn stod ett stort klädskåp med fem dörrar och under varje dörr fanns en byrålåda. Dörrarna gick att låsa!
Tjejerna hade var sin del i skåpet och i detta skåp förvarade de alla sina privata tillhörigheter...kläder, smink, böcker, cdskivor... hemligheter! Detta skåp hade ingen annan tillträde till! Nyckeln förvarades i bh:n eller i en kedja runt halsen...
Pojkarna hade inget eget sovrum... de sov på madrasser på golvet i det rum som användes som allrum. Men de hade också var sitt eget skåp.
Ett eget skåp som går att låsa är tydligen standard där... för så hade de också hemma hos svärmor där vi bodde. Svärmor hade en massa gömmor i sitt skåp... pengar, viktiga papper, guld, gamla foton, sina kläder förstås och så låste hon även in fina presenter som hon fick av besökare, de hon inte hade användning av vill säga. De andra sparade hon och gav bort i sin tur!
En av barnens kusiner, som numera bor i Sverige (och har en egen lägenhet som han inte vill dela med någon) hade klistrat upp bilder på kända sångerskor som han tyckte var vackra på insidan av dörren till sitt skåp. Hans skåp var oklanderligt, allt i ordning... kläderna vikta i perfekta högar (han jobbade i klädbutik), välstrukna skjortor hängde tillsammans med fint vikta byxor med pressveck. After shave flaskor stod snyggt uppradade...
Andra hade skåp som var rena kaoset, allt låg huller om buller...
I Jordanien verkar det alltså som att man har löst trångboddheten och det privata utrymmet med... ett eget skåp! Hos svärmor ... hade alla de fasta boende var sitt skåp, men inte var sitt rum... lägenheten var liten, bara tre rum... men vi var nästan alltid 22-24 personer som sov där varje natt.
Jag, maken och barnen hade eget rum... men alla de andra sov huller om buller i sängar och på madrasser på golvet.
Det var ingen som mådde direkt dåligt av det! Men det är klart... det måste ju vara en vanesak!
Det är lättare att lösa tycker jag. Gör inte mer barn än att du kan ge dem bra standard. Jag menar hur svårt kan det vara med lite p-piller, kondom eller spiral vilket man nu föredrar. Nej sitta och överbefolk vår jord med att klämma ut unge efter unge på löpande band är onödigt. Då får vi detta samhälle där vi inte hinner med den enskilda personens behov även om man nu tror det. Så lösningen är inte skyll på att andra har dittan eller dattan.
Se till att ge barnen en så pass bra standard att de får ett bra föredöme och slipper dela rum. Så kanske inte dom börjar i tidiga år leta sig ut från hemmet och skaffa egna barn vid 16 - 18 års ålder utan de vet hur man använder skydd..
Det är din åsikt och den får du gärna ha!
Jag tor nog att mina barn har ett bra föredömme.
Jag tror inte att det är antalet barn som påverkar det här samhället där man inte hinner med "den enskilda personens" behov...utan det är allt andra faktorer!
Vem skyller på något?
Ingen utav mina barn har egna barn och de vet allt hur man skyddar sig...
Visst man behöver ju inte överdriva o vara hur många som helst i ett rum... men en egen hörna räcker för mina barn... eller ja har ju en som e ganska störd av att inte ha eget rum så alla gillar väl inte det...
jag fick eget rum när jag var 13år men tydligen led ajg rejält ändå av att bo trångt eftersom ajg som 16åring går ut o skaffar mig egna barn...
mina barn vet hur man använder skydd o tro det eller ej det gör jag oxå ler kanske därför ajg bara har 5 =)
som sagt alla får ju tycka vad man vill men... hmm...
Det var just det jag menade, barn skall ha rätten till eget rum, annars blir det allt som oftast tidiga själva med barn för de klarar inte av att vara själva. De får inte lära sig att det finns något som är ens eget hela livet får man dela allt med alla.. Nej jag tycker alla skall ha rätten till ett eget liv utan att någon syster/bror är där. Man skall kunna ha kompisar på besök och säga vi går till mitt rum.
Jag anser det oansvarigt att göra så många barn till världen för att man vill ha barn, gör inte mer än vad du får plats med oftast 2 - 3 stycken i ett Svensson hem över det så kan man omöjligen om du inte bor i större hus/villa/herrgård/slott kunna ge dem sitt privata utrymme.
Som jag beskrev i första många MAMMOR tror de är så bra kan ta hand om alla och är världens bästa när de klämt ut dessa men faktum är att barn är inget man skaffar för att skryta/visa upp eller ha som keldjur. Det är inget man kan behandla som djur i burar. Släng in ungen bland de andra se om den trivs ihop med vårt andra barn/djur...
Så nej jag är emot det. Man skall behandla alla som människor inte som djur som du kan ha att visa upp eller kela med.. Skulle skämmas om jag hade satt så många till världen och dessutom ha en fru/tjej/sambo som skryter om det.
Du verkar ha hakat upp dig på mig! Har jag gjort dig något eller? Vad är det jag skryter om och visar upp?
Som jag skrev innan du får tycka och tänka vad du vill... men blanda dig inte i mitt liv!
hmm lite jobbig typ denna jag...
fina bilder o vilket fint väder ni verkar ha haft =)
godnatt o sov gott =)
Ja tar du åt dig personligen av det är det ju bra... Kanske fick en tankenöt men smickra dig själv inte för mycket då jag faktiskt menar alla inte bara dig..
Om du skriver det du skriver i min blogg så tror jag ju naturligtvis att du riktar dina ord mot mig, när du dessutom formulerar dig så här "som du kan ha att visa upp eller kela med"...om du syftade på ALLA hade du kunnat använda ordet man!
Nej jag tar inte åt mig personligen för din åsikt rör mig inte i ryggen...
Sen tror jag också att du är aningen ute och cyklar när du tror att barn från stora familjer skulle skaffa egna barn tidigare än andra med formuleringen att de inte klarar att vara ensamma.
Faktiskt är det så att barn från storfamiljer väntar med att skaffa barn och de skaffar inte alls lika många barn som sina föräldrar. Vilket borde glädja dig! :)
Okej jag du verkar ha levt i det för länge för att se hela bilden.. I vilket fall så tycker jag det är fel att överbefolka vår jord så kraftigt som vissa gör på löpande band.
Men ja det är jag...
Vad är det för bild du vill att jag ska se? Din bild? Eller den bild som samhället skapat? Jag trivs jävligt bra i min egen bild annars...
Har du barn själv? Om man får fråga... :)
Jag har valt att inte ha det förens jag vet att jag kan ge dem allt de behöver. Med andra ord har jag tjej (jag e kille). Så som läget är nu så ser jag att jag vill ha barn kan få det men som sagt jag vill ge mitt barn allt den behöver i form av eget liv och att jag kan ge den utrymme at utvecklas till en egen individ som har sin egna vilja och vet vad det betyder att ha ett privatliv. Just nu bor jag för litet en 2:a på nästan 80 kv/m (köpt i centrala Norrköping).
Skulle säkert få plats med ett barn men ja hunden och katten får räcka så länge. De har båda egna små ställen där de har sin fristad. Där ingen stör eller säger åt dem att gå undan för någon annan.
Fina tankar du har, ditt framtida barn kommer säkert att få det jättebra! Alla föräldrar vill ju naturligtvis göra det bästa för sina barn... även om det är för två barn eller flera. Sen är det ju upp till var och en hur många barn man väljer att ha.
Jag själv tycker om att ha en stor familj omkring mig, men jag hade nog aldrig tänkt att det skulle bli hela 8 stycken. Fyra var lagom för mig... men ibland tar livet en på andra vägar än vad man tänkt från början. Men jag ångrar ingenting!
Alla barn är egna individer redan från början och alla barn har en egen vilja, det kan jag lova dig!
Man blir inte en bättre människa för att man har större utrymme att röra sig på eller för att man har allt man kan önska sig... fast det kanske inte är så du tänker heller!
Lycka till som pappa i framtiden :)
