Sorgligt
2009-07-17 @ 22:00:57Var nyss inne på Anna Books blogg som jag brukar läsa lite då och då och där kunde jag läsa att hennes älskade mamma Maritha nyss gått bort i KOL...
Jag blev alldeles rörd faktiskt och insåg att saker och ting i livet kan ändras så snabbt... ibland kan det gå så fort att man inte hinner ta farväl, att man inte hinner lära känna någon tillräckligt osv.
Min pappa lider av KOL och jag träffar inte mina föräldrar särskilt ofta... mina barn känner knappt sina morföräldrar. Ok ...att vi kanske inte har så bra kontakt sinsemellan men jag kanske ska bortse från det och låta mina barn få träffa sina morföräldrar mycket oftare.
För rätt var det är så kan det ju faktiskt vara försent!
I våras blev min pappa väldigt dålig och det var nära att vi förlorade honom... då ringde inte min mamma till mig förrän efter flera dagar då han redan var på bättringsväg igen och så ska det inte heller vara.
Nej det måste bli ändring på det här...
Jag blev alldeles rörd faktiskt och insåg att saker och ting i livet kan ändras så snabbt... ibland kan det gå så fort att man inte hinner ta farväl, att man inte hinner lära känna någon tillräckligt osv.
Min pappa lider av KOL och jag träffar inte mina föräldrar särskilt ofta... mina barn känner knappt sina morföräldrar. Ok ...att vi kanske inte har så bra kontakt sinsemellan men jag kanske ska bortse från det och låta mina barn få träffa sina morföräldrar mycket oftare.
För rätt var det är så kan det ju faktiskt vara försent!
I våras blev min pappa väldigt dålig och det var nära att vi förlorade honom... då ringde inte min mamma till mig förrän efter flera dagar då han redan var på bättringsväg igen och så ska det inte heller vara.
Nej det måste bli ändring på det här...
Kommentarer
Postat av: Monika
Ja, du det är svårt...Säkert har du någon anledning att kanske inte ha den kontakten, men om det inte är större än kanske några menings skiljaktigheter mellan er...Jag vet inte! Men då kanske du ska överväga att för barnens skull låta dom umgås...Jag själv växte upp med mina mor och farföräldrar och jag kan bara minnas en "Astrid Lindgrens"värld, därifrån...Jag var allt för dom. Jag ser på mina föräldrar när barnbarnen kommer, dom släpper allt... Ja fundera lite till...
Trackback
