Döda Havet är inte dött, men det lider!

De senaste 40 årens exploatering av området börjar nu visa sig allt snabbare. Vattennivån blir lägre och lägre i snabb hastighet, badare måste nu ta sig 20 meter längre ner för att få sig ett hälsosamt dopp.

    

I Döda Havets oljiga saltvatten kan enbart bakterier växa, men ekosystemet kring Döda Havet är rikt på såväl modern som antik historia. Vissa historiker hävdar att mineraler från Döda Havet var en av Cleopatras bäst bevarade hemligheter och forskare hävdar att Döda Havet användes som en transportkanal från Afrika till Asien långt innan pyramiderna byggdes.

Det största problemet för Döda havet är bristen på tillförsel av nytt vatten, det hänger samman med vår tids ökade vattenkonsumtion och ökande industriella verksamhet. Samtidigt som den israeliska och den jordanska befolkningen växer, tar sig allt mindre vatten ner till Döda Havet, vatten som skulle behövas så att Havet (som egentligen är en sjö) kan fortsätta behålla sin jämvikt. Men både israeler och jordanier har ont om vatten och varje värdefull droppe som tidigare fylldes på från Genesaretsjön eller den jordanska Yarmuk-floden används idag av de bägge ländernas befolkningar.

    
 

Sjunkhål är en produkt av Döda Havets nedbrytning. Samtidigt som vattennivån sjunker, spolar färskvatten ur mineralfickor under marken. Med tiden smälter färskvattnet ned den omkringliggande marken, marken faller ihop och bildar håligheter och meterstora kratrar. I dessa kan människor och djur fastna eller skada sig, närliggande vägar, hotell och fabriker kan förstöras.

Döda havet är jordens lägst belägna punkt (420 meter under havsnivån) och tillhör därmed världens yttersta platser. Längs stränderna och på botten ligger tjocka saltlager. Det finns inget fågelliv vid stränderna eftersom all fisk och de flesta växter dör i så salt vatten.

Döda havet är tio gånger saltare än Medelhavet och tre gånger så salt som Great Salt Lake i Utah, USA. Den höga salthalten, omkring 30 procent, har flera orsaker. En orsak är att sjön ligger cirka 420 meter under havsnivån, nära jordens mineraler, och en annan är att avdunstningen är hög samtidigt som nederbörden är låg.
Många människor söker sig till de kurorter och spaanläggningar som vuxit upp kring Döda havet.
Värmen, luftfuktigheten och den mineralrika leran sägs göra underverk för exempelvis reumatiker och psoriasispatienter.

Jag gillade inte att bada i Döda Havet... kändes varmt och klibbigt, verkligen som att bada i olja. Kanske var det för att jag inte kunde slappna av ordentligt... för jag hade en 2-åring och en 6 månaders baby på stranden som jag hela tiden fick springa upp ur vattnet för att flytta bort från vattenbrynet...

Maken och hans kompisar var för upptagna med att kleta in sig i den svarta leran, för att överhuvudtaget komma ihåg att vi hade två små barn med oss. Jag hann smeta in lite lera på armarna och benen, det fick räcka...

    
    

Däremot gillade jag det stora fina lyxhotellet Mövenpick som låg alldeles i närheten av stranden. Själva huvudbyggnaden på hotellet var jättelyxig inuti... utanpå på den sidan som vette mot havet såg det inget speciellt ut. Det var snarare byggt för att se ut som en gammal by...

    

Där fanns små vackra promenadstigar med mjuka slipade kullerstenar, lite svagt terrakottafärgade... blomrabatter, små konstgjorda bäckar och springbrunnar...

    

Jättevackert! Dit åker jag gärna igen...