Det glänser...
2009-10-19 @ 19:23:42... och är ganska vackert tycker jag!
Ser ni vad det är?
Ledtråd... "en av mina drömmar"
Jag ska unna mig själv...
2009-10-18 @ 10:55:04... lite nytt när lönen kommer!
Det var ett bra tag sen jag handlade något till mig själv... det här året har det inte blivit många plagg.
Jag är en sån där person som alltid går runt och fryser när det är kallt, antingen så har jag för tunn jacka eller för tunnt på under. Använder aldrig vantar, mössa eller halsduk. Men det ska det bli ändring på nu... för nu har jag blivit så gammal att jag faktiskt fryser när jag går ut vintertid.
Och jag känner att kylan påverkar min kropp...
Har redan spanat in en härlig halsduk på Åhlens som ska bli min...
Lite smink ska också inhandlas... för det har jag nada av! Till och med mitt smink försvinner... inte för att jag använder det särskilt mycket men det kan ju vara kul att i alla fall ha en egen mascara som ingen pillar på!
Känn er träffade... ni... o huliganer som härjar i mitt hem!
Det var ett bra tag sen jag handlade något till mig själv... det här året har det inte blivit många plagg.
Jag är en sån där person som alltid går runt och fryser när det är kallt, antingen så har jag för tunn jacka eller för tunnt på under. Använder aldrig vantar, mössa eller halsduk. Men det ska det bli ändring på nu... för nu har jag blivit så gammal att jag faktiskt fryser när jag går ut vintertid.
Och jag känner att kylan påverkar min kropp...
Har redan spanat in en härlig halsduk på Åhlens som ska bli min...
Lite smink ska också inhandlas... för det har jag nada av! Till och med mitt smink försvinner... inte för att jag använder det särskilt mycket men det kan ju vara kul att i alla fall ha en egen mascara som ingen pillar på!
Känn er träffade... ni... o huliganer som härjar i mitt hem!
Jag är konstig...
2009-09-23 @ 12:19:34...för ibland upplever jag väldigt konstiga saker!
Häromdagen läste jag på nätet om att det hade hittats en död person i skogen bakom köpcentrat där vi bor, och idag på väg till bussen så slog det mig plötsligt att för ett par veckor sen gick jag och spanade in i samma skog och väntade mig att få se en död person ligga där. Personen hade hittats ungefär vid samma tidpunkt som jag gick och spanade...
För ungefär elva år sen jobbade jag som personal på en turistbuss och dagen innan min första resa fick jag en känsla av att det skulle hända något. Jag var livrädd och ville inte åka... men jag var tvungen. Jag skrev ett avskedsbrev till min familj för något farväl kände jag att jag var tvungen att lämna efter mig.
På hållplatsen i Göteborg kom det på en dam på bussen som lös (hon hade ett sken omkring sig), så såg det i alla fall ut i mina ögon. Jag tänkte inte mer på det... utan koncentrerade mig på mitt eget dvs att vara livrädd för att något skulle hända.
Jag skulle inte åka med bussen hela turen utan bara till Köpenhamn där personalen skulle bytas ut. Jag gick av bussen och satte mig i bilen som skulle ta mig tillbaka hem igen... fortfarande rädd!
Efter ca 5 minuter ringde busschauffören och berättade att tanten (som hade haft en aura omkring sig) hade fallit död ner. Det var alltså det som skulle hända!
En annan gång var jag ute på krogen och en flyktig bekant kom fram och pratade med mig, hon hade också ett sken runt sig och jag anade oråd men kunde inte komma på vad det var för fel. Den natten blev hon mördad!
Sista gången det hände var för ett par år sedan och då såg jag en kvinna i rullstol sitta i ingången till en mataffär med det där speciella skenet omkring sig. Då reagerade jag direkt och blev jätteledsen... men vad gör man?
Ett par dagar senare fick jag höra att hon hade hittats avliden i sin lägenhet...
Det är så kusligt och obehagligt!
Vet inte riktigt vad jag ska tänka eller tro...
Häromdagen läste jag på nätet om att det hade hittats en död person i skogen bakom köpcentrat där vi bor, och idag på väg till bussen så slog det mig plötsligt att för ett par veckor sen gick jag och spanade in i samma skog och väntade mig att få se en död person ligga där. Personen hade hittats ungefär vid samma tidpunkt som jag gick och spanade...
För ungefär elva år sen jobbade jag som personal på en turistbuss och dagen innan min första resa fick jag en känsla av att det skulle hända något. Jag var livrädd och ville inte åka... men jag var tvungen. Jag skrev ett avskedsbrev till min familj för något farväl kände jag att jag var tvungen att lämna efter mig.
På hållplatsen i Göteborg kom det på en dam på bussen som lös (hon hade ett sken omkring sig), så såg det i alla fall ut i mina ögon. Jag tänkte inte mer på det... utan koncentrerade mig på mitt eget dvs att vara livrädd för att något skulle hända.
Jag skulle inte åka med bussen hela turen utan bara till Köpenhamn där personalen skulle bytas ut. Jag gick av bussen och satte mig i bilen som skulle ta mig tillbaka hem igen... fortfarande rädd!
Efter ca 5 minuter ringde busschauffören och berättade att tanten (som hade haft en aura omkring sig) hade fallit död ner. Det var alltså det som skulle hända!
En annan gång var jag ute på krogen och en flyktig bekant kom fram och pratade med mig, hon hade också ett sken runt sig och jag anade oråd men kunde inte komma på vad det var för fel. Den natten blev hon mördad!
Sista gången det hände var för ett par år sedan och då såg jag en kvinna i rullstol sitta i ingången till en mataffär med det där speciella skenet omkring sig. Då reagerade jag direkt och blev jätteledsen... men vad gör man?
Ett par dagar senare fick jag höra att hon hade hittats avliden i sin lägenhet...
Det är så kusligt och obehagligt!
Vet inte riktigt vad jag ska tänka eller tro...
Liten stekpanna...
2009-09-21 @ 09:29:50...det fick jag av Prinsen igår!
Den är hjärtformad och jättefin... ska steka goda hjärtpannkakor eller stekt hjärtägg i den. Blir fint till lite sena frukostar/brunches.
Han hade också köpt lite saker till sitt badrum:
Ett fruktansvärt duschdraperi...
Jag skulle vara livrädd för att duscha här...
Han hade också köpt en matchande badrumsmatta...
Coola saker men jag skulle nog inte välja dem själv! (Egentligen speglar de inte Prinsens stil heller... men han tyckte de var coola)
Till detta ska han ha röda handdukar.
Det måste vara himla kul att fixa sitt hem när man har ganska bra med pengar och kan köpa det man verkligen vill ha direkt.
Kommer ihåg när jag själv skulle flytta hemifrån till den första EGNA lägenheten... jag hade redan bott hemifrån i ett par år i andra hand... jag hade i princip allt man behövde ha i köket men inga egna möbler förutom de från mitt flickrum.
Det var bostadsbrist och jag och stora barnens pappa hade precis fått Prinsen... efter flera månaders ringande och tjat fick vi en trea i min hemort. Jag var ju mammaledig och fick inte ut så mycket pengar, pappan hade precis fått ett jobb så vi hade ju inte hunnit att spara så mycket. Kommer ihåg att vi åkte till IKEA och köpte köks och hallmöbler, soffgrupp, soffbord och säng köpte vi från Brattells. Allt var typ det billigaste de hade i respektive affär!
Men vad gjorde det... vi fick i alla fall ett fungerande hem!
Spjälsäng fick vi ärva av mamma och pappa, de hade en efter min yngsta lillebror... Jag fick också en fin svart bokhylla i tre delar av pappas bästa kompis (den är fortfarande i tjänst hos en av mina bröder, hihi!)
Prinsen har en bestämd smak och vet redan vilken stil och vilken typ av möbler han vill ha... han tänker nog inte stressa sig och köpa sånt han egentligen inte vill ha bara för att få ett fungerande hem... han kommer att köpa det han vill ha och sen vänta och spara tills han kan köpa nästa grej.
Ska bli så spännande att se slutresultatet!
Den är hjärtformad och jättefin... ska steka goda hjärtpannkakor eller stekt hjärtägg i den. Blir fint till lite sena frukostar/brunches.
Han hade också köpt lite saker till sitt badrum:
Ett fruktansvärt duschdraperi...
Jag skulle vara livrädd för att duscha här...
Han hade också köpt en matchande badrumsmatta...
Coola saker men jag skulle nog inte välja dem själv! (Egentligen speglar de inte Prinsens stil heller... men han tyckte de var coola)
Till detta ska han ha röda handdukar.
Det måste vara himla kul att fixa sitt hem när man har ganska bra med pengar och kan köpa det man verkligen vill ha direkt.
Kommer ihåg när jag själv skulle flytta hemifrån till den första EGNA lägenheten... jag hade redan bott hemifrån i ett par år i andra hand... jag hade i princip allt man behövde ha i köket men inga egna möbler förutom de från mitt flickrum.
Det var bostadsbrist och jag och stora barnens pappa hade precis fått Prinsen... efter flera månaders ringande och tjat fick vi en trea i min hemort. Jag var ju mammaledig och fick inte ut så mycket pengar, pappan hade precis fått ett jobb så vi hade ju inte hunnit att spara så mycket. Kommer ihåg att vi åkte till IKEA och köpte köks och hallmöbler, soffgrupp, soffbord och säng köpte vi från Brattells. Allt var typ det billigaste de hade i respektive affär!
Men vad gjorde det... vi fick i alla fall ett fungerande hem!
Spjälsäng fick vi ärva av mamma och pappa, de hade en efter min yngsta lillebror... Jag fick också en fin svart bokhylla i tre delar av pappas bästa kompis (den är fortfarande i tjänst hos en av mina bröder, hihi!)
Prinsen har en bestämd smak och vet redan vilken stil och vilken typ av möbler han vill ha... han tänker nog inte stressa sig och köpa sånt han egentligen inte vill ha bara för att få ett fungerande hem... han kommer att köpa det han vill ha och sen vänta och spara tills han kan köpa nästa grej.
Ska bli så spännande att se slutresultatet!
Den kommer att...
2009-09-15 @ 21:31:10... lysa upp min tillvaro i vinter!
Idag är det min dag...
2009-08-28 @ 22:12:14... och jag är jätteglad! För första gången på jätte jättelänge är ALLA barnen hemma och ska sova här...
Vi har ätit gott och haft trevligt tillsammans och jag har fått fina presenter. The Man, Grannflickan och en av lill Marans kompisar är också här. Får se vilka av dem som också stannar över natten...
Men än är inte kvällen slut... nu blir det film och mys... alla tillsammans! Fast småbarnen ska nog lägga sig nu, det är redan alldeles för sent...
Godafton på er!
Vi har ätit gott och haft trevligt tillsammans och jag har fått fina presenter. The Man, Grannflickan och en av lill Marans kompisar är också här. Får se vilka av dem som också stannar över natten...
Men än är inte kvällen slut... nu blir det film och mys... alla tillsammans! Fast småbarnen ska nog lägga sig nu, det är redan alldeles för sent...
Godafton på er!
Gud vad jag älskar...
2009-08-21 @ 08:38:43kvällar som den igår! Kvällar då det är alldeles ljummet ute och man kan sitta på balkongen till sent på kvällen utan att frysa.
Efter att en lång dag få sitta en stund i lugn och ro och få koppla av med en kopp te på balkongen är ljuvligt...
Men oj vilket regn det kom strax innan jag skulle gå och lägga mig... det fullkomligt forsade. Jag sträckte mig över balkongräcket för att känna på regnet... det var stora varma droppar.
Fick plötsligt lust att springa ut på gräsmattan och dansa naken... men hur skulle det ha sett ut? En syn för gudar!
Fast det var ju i och för sig mörkt ute...
Men jag kröp ner i min säng istället!
Efter att en lång dag få sitta en stund i lugn och ro och få koppla av med en kopp te på balkongen är ljuvligt...
Men oj vilket regn det kom strax innan jag skulle gå och lägga mig... det fullkomligt forsade. Jag sträckte mig över balkongräcket för att känna på regnet... det var stora varma droppar.
Fick plötsligt lust att springa ut på gräsmattan och dansa naken... men hur skulle det ha sett ut? En syn för gudar!
Fast det var ju i och för sig mörkt ute...
Men jag kröp ner i min säng istället!
Äntligen
2009-08-18 @ 10:31:02I våras köpte jag ett gäng nya blomkrukor till vardagsrummet... men jag har fortfarande inte köpt några växter till dem, men nu... på TORSDAG ska det äntligen bli av!
Förr hade jag alltid en massa fina stora växter... men nu de senaste åren har de sakta en efter en dött. Har varken haft lust eller ork att engagera mig i dem... men nu känns det annorlunda igen och jag ser fram emot att ha ett par nya växter att bry mig om... Det är bara balkongen som har blomstrat de sista åren!
Kommer ihåg i min ungdoms glada dagar... då var hela mitt rum fullt av gröna växter i alla de storlekar... jag vattnade, pratade och pysslade med dem! Duschade och dammade dem och sprutade till och med bladglans på bladen för att de skulle se fräscha ut... Jag älskade kaktusar och hade ett tag strax under 100 stycken, då skrev jag till och med en slags kaktusdagbok och mätte dem och höll på (men det var nog när jag var si så där ca 12-13 år).
Just nu har vi inte mer än ca 8 växter hemma och det är bara 2 av dem som ser ut som de borde... ;-)
Förr hade jag alltid en massa fina stora växter... men nu de senaste åren har de sakta en efter en dött. Har varken haft lust eller ork att engagera mig i dem... men nu känns det annorlunda igen och jag ser fram emot att ha ett par nya växter att bry mig om... Det är bara balkongen som har blomstrat de sista åren!
Kommer ihåg i min ungdoms glada dagar... då var hela mitt rum fullt av gröna växter i alla de storlekar... jag vattnade, pratade och pysslade med dem! Duschade och dammade dem och sprutade till och med bladglans på bladen för att de skulle se fräscha ut... Jag älskade kaktusar och hade ett tag strax under 100 stycken, då skrev jag till och med en slags kaktusdagbok och mätte dem och höll på (men det var nog när jag var si så där ca 12-13 år).
Just nu har vi inte mer än ca 8 växter hemma och det är bara 2 av dem som ser ut som de borde... ;-)
Ekollon
2009-08-10 @ 11:13:02Var som vanligt ute och promenerade på min terminalrast... passerade ett par stora och vackra ekar... gick närmare och tog en titt på ekollonen.
Nu börjar de bli riktigt stora... nästan lagom för att plocka några och göra gubbar och andra figurer av dem. Det är dags för lille Bror och lill Prinsessan att lära sig hur man gör ekollongubbar...
Ekollon i olika storlekar och tandpetare eller tändstickor är allt man behöver för en kul pysselstund.
Minns hur vi tillsammans med morfar satt och gjorde hela familjen i ekollon. Morfar var en hejare på sånt där... både på ekollongubbar och på att tälja barkbåtar och göra visselpipor utav sälg.
Varje vår samlade vi också sav från björkarna... morfar tog en glasflaska och virade ståltråd runt halsen på den... sen hängde vi upp dem i björkarna runt omkring... saven smakade sött och det var så spännande.
Morfar gillade naturen... vi gick alltid på långa vandringar i skog och mark... han kunde så mycket. Han visade oss hur harspår och harskit såg ut... likadant var det med rävspår och rävskit, älgspår och älgskit och rådjursspår och rådjursskit... Vi spårade och hade jättekul!
Han berättade om stenåldern och vi var och tittade på stenrösen och runstenar, letade efter flintastenar och försökte tillverka egna knivar... vi hittade både knivspetsar och typ bilspetsar (hela skogen intill mormor och morfar var full med spår från stenåldern, där fanns även en speciell utmärkt stenålderspromenad)
Morfar var också den som berättade en massa historier om hur det var när han var liten och det var han som läste böcker för oss...
Ljuvliga minnen! Min mormor och morfar betydde så mycket för mig och gör fortfarande fastän båda två är borta. Mina ljuvaste barndomsminnen har jag samman med dem...
Mina egna barn har ingen relation med sina mor eller farföräldrar överhuvudtaget vilket är så synd... mina föräldrar tyvärr varit för upptagna för att ägna sig åt barnen. Kanske blir bättre när de blir pensionärer båda två...
Har ibland funderat på att adoptera en gammal tant och farbror, bara för att barnen ska få den här relationen till gamla personer... tycker det är viktigt... och lärorikt!
Finns det någon frivillig? :-)
Nu börjar de bli riktigt stora... nästan lagom för att plocka några och göra gubbar och andra figurer av dem. Det är dags för lille Bror och lill Prinsessan att lära sig hur man gör ekollongubbar...
Ekollon i olika storlekar och tandpetare eller tändstickor är allt man behöver för en kul pysselstund.
Minns hur vi tillsammans med morfar satt och gjorde hela familjen i ekollon. Morfar var en hejare på sånt där... både på ekollongubbar och på att tälja barkbåtar och göra visselpipor utav sälg.
Varje vår samlade vi också sav från björkarna... morfar tog en glasflaska och virade ståltråd runt halsen på den... sen hängde vi upp dem i björkarna runt omkring... saven smakade sött och det var så spännande.
Morfar gillade naturen... vi gick alltid på långa vandringar i skog och mark... han kunde så mycket. Han visade oss hur harspår och harskit såg ut... likadant var det med rävspår och rävskit, älgspår och älgskit och rådjursspår och rådjursskit... Vi spårade och hade jättekul!
Han berättade om stenåldern och vi var och tittade på stenrösen och runstenar, letade efter flintastenar och försökte tillverka egna knivar... vi hittade både knivspetsar och typ bilspetsar (hela skogen intill mormor och morfar var full med spår från stenåldern, där fanns även en speciell utmärkt stenålderspromenad)
Morfar var också den som berättade en massa historier om hur det var när han var liten och det var han som läste böcker för oss...
Ljuvliga minnen! Min mormor och morfar betydde så mycket för mig och gör fortfarande fastän båda två är borta. Mina ljuvaste barndomsminnen har jag samman med dem...
Mina egna barn har ingen relation med sina mor eller farföräldrar överhuvudtaget vilket är så synd... mina föräldrar tyvärr varit för upptagna för att ägna sig åt barnen. Kanske blir bättre när de blir pensionärer båda två...
Har ibland funderat på att adoptera en gammal tant och farbror, bara för att barnen ska få den här relationen till gamla personer... tycker det är viktigt... och lärorikt!
Finns det någon frivillig? :-)
Jättelokor...
2009-06-05 @ 09:30:33...ståtliga men farliga!
Jättelokor är en stor växt med en växtsaft som är giftig och kan ge brännskador. Den är populär att ta med sig hem och torka, men det innebär att den sprids.
En jättebjörnloka som sticker ut genom bakluckan sprider fröer och kan ge tusentals nya giftiga plantor / texten hämtad från Vägverket
(bilden lånad från Evas Svammel)
Jag satt och smålog lite när jag läste detta hos vägverket...
När jag var ung och precis hade börjat att jobba, så samåkte jag varje dag med mammas väninna till jobbet... (hon var äldre än mamma, men inte lika försoffad) ... det var kul att umgås med henne, hon gjorde alltid en massa tokiga saker!
Hon hade en fin automatväxlad merca (hon tog körkort sent och hade aldrig klarat av manuell växel) som vi svävade fram i... musiken var alltid på på hög volym och där satt vi och sjöng för fulla muggar!
Denna kvinna hatade Björnlokor... hon sa alltid att de fick henne att rysa. På väg in till stan så växte det på ett ställe en hel klunga med stora gigantiska lokor... hon brukade sakta in bilen där och stirra på lokorna.
Hon sa att de var farliga, att de så småningom skulle ta över världen (det hade hon läst någonstans)... att de var det värsta ogräs som fanns!
Så passa er noga när ni är ute och går vid vägkanten... kanske kommer det plötsligt en jätte björnloka och attackerar!
Jättelokor är en stor växt med en växtsaft som är giftig och kan ge brännskador. Den är populär att ta med sig hem och torka, men det innebär att den sprids.
En jättebjörnloka som sticker ut genom bakluckan sprider fröer och kan ge tusentals nya giftiga plantor / texten hämtad från Vägverket
(bilden lånad från Evas Svammel)
Jag satt och smålog lite när jag läste detta hos vägverket...
När jag var ung och precis hade börjat att jobba, så samåkte jag varje dag med mammas väninna till jobbet... (hon var äldre än mamma, men inte lika försoffad) ... det var kul att umgås med henne, hon gjorde alltid en massa tokiga saker!
Hon hade en fin automatväxlad merca (hon tog körkort sent och hade aldrig klarat av manuell växel) som vi svävade fram i... musiken var alltid på på hög volym och där satt vi och sjöng för fulla muggar!
Denna kvinna hatade Björnlokor... hon sa alltid att de fick henne att rysa. På väg in till stan så växte det på ett ställe en hel klunga med stora gigantiska lokor... hon brukade sakta in bilen där och stirra på lokorna.
Hon sa att de var farliga, att de så småningom skulle ta över världen (det hade hon läst någonstans)... att de var det värsta ogräs som fanns!
Så passa er noga när ni är ute och går vid vägkanten... kanske kommer det plötsligt en jätte björnloka och attackerar!
Vi badade i ett stort vinfat!
2009-06-03 @ 00:22:41Jag såg den här bilden och ett barndomsminne poppade upp...
Farmor och farfar bodde i ett stort hus, strax bakom det huset låg deras gamla hus eller rättare sagt det som var kvar av det... det gamla köket var det enda som gick att använda.
Där inne var det alltid mörkt, det enda ljus som kom in var genom fönstergluggarna och dörröppningen... det gamla köket användes till tre saker:
1. Faster bakade allt bröd där... stora bröd som hon bakade på och under glöden! När det var klart tog hon det stora brödet och borstade bort alla rester av aska. Bröden var jättestora och jättetunga! Och naturligtvis jättegoda... lite syrliga i smaken kommer jag ihåg!
2. Hönorna bodde i ett litet rum bakom själva köket... jag har ett svagt minne om att det fanns ett hål i taket där och att hönorna kunde smita ut där om de ville. Inne hos hönorna låg det hö på golvet... kommer ihåg att vi gick in där varje dag och plockade ägg. Ägg kunde man hitta lite varstans där inne inte bara i det rum där hönorna skulle husera!
3. Mitt i det gamla köket stod ett stort vinkar (större än det största på bilden)... i det badade vi! Kommer ihåg hur kusligt mörkt det var där inne och hur mamma kokade vatten och hällde i karet... sen gick hon ut och hämtade kallvatten i brunnen som fanns nästan utanför... det var iskallt! Tvålen var stor och fyrkantig och skrovlig, det gjorde nästan ont att tvätta sig med den, den luktade gott men den var inte parfymerad... vet inte om det var hemmagjord tvål, det kan det mycket väl ha varit!
Det luktade tvål, trä, aska och bröd och hönsbajs... men inte så som det luktar i ett hönseri här... det var ju bara fem sex hönor och ett gäng kycklingar och förstås en tupp. Tuppen var elak! Den fightades med min lillebror... av någon anledning tålde de inte varandra. Tuppen var dessutom smart och kom ihåg lillebrorsan från det ena året till det andra... och lika ilsken blev den när den såg honom! Stackars tupp han attackerade en gång för mycket och hamnade i soppgrytan...
Undrar vad mina barn skulle säga om de fick bada i ett sånt kar?
Farmor och farfar bodde i ett stort hus, strax bakom det huset låg deras gamla hus eller rättare sagt det som var kvar av det... det gamla köket var det enda som gick att använda.
Där inne var det alltid mörkt, det enda ljus som kom in var genom fönstergluggarna och dörröppningen... det gamla köket användes till tre saker:
1. Faster bakade allt bröd där... stora bröd som hon bakade på och under glöden! När det var klart tog hon det stora brödet och borstade bort alla rester av aska. Bröden var jättestora och jättetunga! Och naturligtvis jättegoda... lite syrliga i smaken kommer jag ihåg!
2. Hönorna bodde i ett litet rum bakom själva köket... jag har ett svagt minne om att det fanns ett hål i taket där och att hönorna kunde smita ut där om de ville. Inne hos hönorna låg det hö på golvet... kommer ihåg att vi gick in där varje dag och plockade ägg. Ägg kunde man hitta lite varstans där inne inte bara i det rum där hönorna skulle husera!
3. Mitt i det gamla köket stod ett stort vinkar (större än det största på bilden)... i det badade vi! Kommer ihåg hur kusligt mörkt det var där inne och hur mamma kokade vatten och hällde i karet... sen gick hon ut och hämtade kallvatten i brunnen som fanns nästan utanför... det var iskallt! Tvålen var stor och fyrkantig och skrovlig, det gjorde nästan ont att tvätta sig med den, den luktade gott men den var inte parfymerad... vet inte om det var hemmagjord tvål, det kan det mycket väl ha varit!
Det luktade tvål, trä, aska och bröd och hönsbajs... men inte så som det luktar i ett hönseri här... det var ju bara fem sex hönor och ett gäng kycklingar och förstås en tupp. Tuppen var elak! Den fightades med min lillebror... av någon anledning tålde de inte varandra. Tuppen var dessutom smart och kom ihåg lillebrorsan från det ena året till det andra... och lika ilsken blev den när den såg honom! Stackars tupp han attackerade en gång för mycket och hamnade i soppgrytan...
Undrar vad mina barn skulle säga om de fick bada i ett sånt kar?
Jag älskar...
2009-05-28 @ 05:45:03... att äta frukost i min ensamhet... tidigt på morgonen.
Lugnet före stormen!
(Kommer ihåg för många år sen... jag kunde för mitt liv inte förstå varför mamma tyckte så mycket om att gå upp tidigt, långt innan alla andra vaknade... nu förstår jag henne!)
Lugnet före stormen!
(Kommer ihåg för många år sen... jag kunde för mitt liv inte förstå varför mamma tyckte så mycket om att gå upp tidigt, långt innan alla andra vaknade... nu förstår jag henne!)
Doftminnen
2009-05-26 @ 09:56:48Brukar ni också få såna där "doftminnen"?
Igår hade jag hela två stycken...
Först ett när jag var ute och promenerade på lunchrasten... jag passerade en rosbuske, ni vet en sån där vanlig, med rosa enkla nyponrosor, som växer lite här och var i planteringar och vid lekplatser.
Den svaga rosdoften kom emot mig... och vips så mindes jag hur jag som liten brukade stå och spana efter nyckelpigor vid just såna rosbuskar... nyckelpigorna älskar att krypa runt på dem för där finns ofta gott om bladlöss... och bladlöss är smaskens för nyckelpigor!
Jag älskade nyckelpigor och brukade ha dem i en stor burk, med stora lufthål i locket och så stoppade jag i en massa rosblad åt dem, jag till och med var ute tidigt på morgonen och plockade daggvåta blad för att nyckelpigorna skulle få dricka...
Vilken liten djurplågare jag var... nu förtiden skäller jag på mina egna barn när de vill låsa in små oskyldiga nyckelpigor i burkar...
Minne nummer två...
När jag slutat jobbet och satt och väntade på bussen, så var det otroligt varmt... jag satt på en bänk och plötsligt kom det en vindpust som förde med sig doften av plast eller gummi... doften av ny plast... den som sprider sig i rummet när man tex packar upp en ny simring eller badbassäng ur dess förpackning.
Snabbt for jag många år tillbaka i tiden och plötsligt befann jag mig på sommarsemester i Kroatien med mamma och pappa... vi hade precis köpt nya simringar och en badboll och en liten båt. Vi satt på en uteservering där det växte vinrankor i taket... de nya simringarna låg i ett hörne och det luktade så gott utav dem. Vi kunde knappt bärga oss att få använda dem. Efter maten tog vi bilen och åkte hem till villan där vi bodde... vi tog våra badsaker och gick över gatan och ner på stranden... det var ingen sandstrand utan en strand med en massa små runda vackra stenar, slipade av vattnet vid ebb och flod. Det är varmt, vattnet är klart, man kan se små färglada fiskar simma runt...
Min simring var röd!
Jag älskar doftminnen... mitt allra första minne jag har (mamma säger att jag bara var ett år) är faktiskt ett sådant!
Igår hade jag hela två stycken...
Först ett när jag var ute och promenerade på lunchrasten... jag passerade en rosbuske, ni vet en sån där vanlig, med rosa enkla nyponrosor, som växer lite här och var i planteringar och vid lekplatser.
Den svaga rosdoften kom emot mig... och vips så mindes jag hur jag som liten brukade stå och spana efter nyckelpigor vid just såna rosbuskar... nyckelpigorna älskar att krypa runt på dem för där finns ofta gott om bladlöss... och bladlöss är smaskens för nyckelpigor!
Jag älskade nyckelpigor och brukade ha dem i en stor burk, med stora lufthål i locket och så stoppade jag i en massa rosblad åt dem, jag till och med var ute tidigt på morgonen och plockade daggvåta blad för att nyckelpigorna skulle få dricka...
Vilken liten djurplågare jag var... nu förtiden skäller jag på mina egna barn när de vill låsa in små oskyldiga nyckelpigor i burkar...
Minne nummer två...
När jag slutat jobbet och satt och väntade på bussen, så var det otroligt varmt... jag satt på en bänk och plötsligt kom det en vindpust som förde med sig doften av plast eller gummi... doften av ny plast... den som sprider sig i rummet när man tex packar upp en ny simring eller badbassäng ur dess förpackning.
Snabbt for jag många år tillbaka i tiden och plötsligt befann jag mig på sommarsemester i Kroatien med mamma och pappa... vi hade precis köpt nya simringar och en badboll och en liten båt. Vi satt på en uteservering där det växte vinrankor i taket... de nya simringarna låg i ett hörne och det luktade så gott utav dem. Vi kunde knappt bärga oss att få använda dem. Efter maten tog vi bilen och åkte hem till villan där vi bodde... vi tog våra badsaker och gick över gatan och ner på stranden... det var ingen sandstrand utan en strand med en massa små runda vackra stenar, slipade av vattnet vid ebb och flod. Det är varmt, vattnet är klart, man kan se små färglada fiskar simma runt...
Min simring var röd!
Jag älskar doftminnen... mitt allra första minne jag har (mamma säger att jag bara var ett år) är faktiskt ett sådant!
Ett barndomsminne...
2009-05-16 @ 14:35:53... dök upp i samband med att jag läste ett inlägg hos en av mina favoritbloggare.
Det minnet handlar om vår gamla granne Sten och hans fru... Sten var en stor och bastant man, den största vi barn någonsin sett.
Sten gjorde verkligen skäl för sitt namn... inget kunde rubba honom... inte ens åskan! En gång var han ute och jobbade i sin trädgård... stod med spettet i högsta hugg för att försöka flytta en stor sten (hihi)... så slog blixten ner i spettet och i Sten, men han bara stod där... ingenting hände! Efteråt satte han sig ner och torkade svetten ur pannan...
Alla grannar kom springandes för att se till honom... det blev ett väldigt jehu!
Det var gamle Sten och hans fru som introducerade mamma och pappa i "blåbärsplockarnas värld"... de kände till varenda blåbärsställe i skogen, djupt in i skogen... Varje sommar, varje år plockade vi blåbär med Sten!
Vi lärde känna skogen utan och innan...
När vi kom hem med spänner och korgar fyllda... satte Stens fru i gång med att koka blåbärsgröt... den godaste gröt som fanns! Mamma lärde sig utav henne och strax hade vi som tradtion att efter varje blåbärsplockning så serverades det blåbärsgröt!
Stens fru gjorde även världens godaste rabarberkaka...
Det var också denne granne som introducerade min pappa i de svenska traditionerna... midsommarfirande och kräftskiva! Jag kommer nämligen inte ihåg hur vi firade midsommar innan vi köpte sommarstugan och fick Sten som granne.
Det var ett speciellt gäng på sommarstugevägen som var med på dessa fester och firade... massor med vuxna i alla de åldrar, både unga och gamla och så var det då vi barn...
På midsommar kläddes stången och så var det dans, sedan var det mat. Efter det var det dags för femkamp... och volleyboll match för de vuxna. Sen blev det mera mat och dricka för de vuxna...
På kräftskivan hade vi också femkamp... och pappa lärde sig naturligtvis alla snapsvisor... det var inte bara snapsvisor som sjöngs utan även mycket utav Evert Taube... det är väl därför jag älskar hans sånger!
De hade speciella sånghäften de plockade fram beroende på vilken slags fest det var...
Min mormor och morfar blev kompisar med Sten och hans fru... ibland när de kom för att hälsa på oss, försvann de och var borta i timmar inne hos Sten... då smög vi på dem... de satt alltid på den inglasade verandan , där frugan serverade de mest utsökta småkakor man kunde tänka sig...
De såg oss alltid och ropade in oss... då blev vi bjudna på sockerdricka och fick äta hur mycket kakor vi ville!
Ljuva minnen... oj vad långt det blev!
Det minnet handlar om vår gamla granne Sten och hans fru... Sten var en stor och bastant man, den största vi barn någonsin sett.
Sten gjorde verkligen skäl för sitt namn... inget kunde rubba honom... inte ens åskan! En gång var han ute och jobbade i sin trädgård... stod med spettet i högsta hugg för att försöka flytta en stor sten (hihi)... så slog blixten ner i spettet och i Sten, men han bara stod där... ingenting hände! Efteråt satte han sig ner och torkade svetten ur pannan...
Alla grannar kom springandes för att se till honom... det blev ett väldigt jehu!
Det var gamle Sten och hans fru som introducerade mamma och pappa i "blåbärsplockarnas värld"... de kände till varenda blåbärsställe i skogen, djupt in i skogen... Varje sommar, varje år plockade vi blåbär med Sten!
Vi lärde känna skogen utan och innan...
När vi kom hem med spänner och korgar fyllda... satte Stens fru i gång med att koka blåbärsgröt... den godaste gröt som fanns! Mamma lärde sig utav henne och strax hade vi som tradtion att efter varje blåbärsplockning så serverades det blåbärsgröt!
Stens fru gjorde även världens godaste rabarberkaka...
Det var också denne granne som introducerade min pappa i de svenska traditionerna... midsommarfirande och kräftskiva! Jag kommer nämligen inte ihåg hur vi firade midsommar innan vi köpte sommarstugan och fick Sten som granne.
Det var ett speciellt gäng på sommarstugevägen som var med på dessa fester och firade... massor med vuxna i alla de åldrar, både unga och gamla och så var det då vi barn...
På midsommar kläddes stången och så var det dans, sedan var det mat. Efter det var det dags för femkamp... och volleyboll match för de vuxna. Sen blev det mera mat och dricka för de vuxna...
På kräftskivan hade vi också femkamp... och pappa lärde sig naturligtvis alla snapsvisor... det var inte bara snapsvisor som sjöngs utan även mycket utav Evert Taube... det är väl därför jag älskar hans sånger!
De hade speciella sånghäften de plockade fram beroende på vilken slags fest det var...
Min mormor och morfar blev kompisar med Sten och hans fru... ibland när de kom för att hälsa på oss, försvann de och var borta i timmar inne hos Sten... då smög vi på dem... de satt alltid på den inglasade verandan , där frugan serverade de mest utsökta småkakor man kunde tänka sig...
De såg oss alltid och ropade in oss... då blev vi bjudna på sockerdricka och fick äta hur mycket kakor vi ville!
Ljuva minnen... oj vad långt det blev!
Grubbleri...
2009-05-14 @ 19:58:32... det är något jag sysslar med ganska så mycket just nu!
Tankarna maler i huvudet på mig och leder till fruktansvärd huvudvärk och värk i kroppen... så som jag känner mig nu har jag aldrig känt mig. Inte ens då jag "gick in i väggen" för ett antal år sen...
Då visste jag inte vad det var med mig och varför jag mådde som jag gjorde... men nu vet jag ju vad det är och därför är det lättare att hantera...
Men hur länge orkar man?
Tankarna maler i huvudet på mig och leder till fruktansvärd huvudvärk och värk i kroppen... så som jag känner mig nu har jag aldrig känt mig. Inte ens då jag "gick in i väggen" för ett antal år sen...
Då visste jag inte vad det var med mig och varför jag mådde som jag gjorde... men nu vet jag ju vad det är och därför är det lättare att hantera...
Men hur länge orkar man?
Minnen...
2009-05-12 @ 07:46:51... har fortsatt min raid i klädkammaren idag!
Vilka massa saker man har samlat på sig... bland annat hittade jag en hel kartong med brev från min italienske prins. Det blev en trevlig och sentimental paus i röjandet...
Kartongen var jättefin... jag hade klistrat bilder från olika platser i Italien på hela kartongen... och innehållet... alla brev och foton skulle kunna bli en hel romantisk film.
Jag träffade en gång för längesen en italienare på tåget mellan Nice och Roma... vi började prata och det ledde till kärlek, romantik och en vänskap som sträcker sig till idag...
I lådan fanns inte bara vanliga brev, utan vi skrev hela små böcker till varandra... dagböcker som vi skrev i medans vi väntade på brev från varandra... sen när boken var fylld så skickade vi den också!
Min italienare och jag är själsfränder... men det hände saker i våra liv som fick oss att välja andra vägar! Men vi skriver fortfarande till varandra.Och en dag...
Min vän är idag en betydande person... livvakter, media och maffia är hans vardag! Kan vara praktiskt taget omöjligt att få tag på honom ibland... men på något sätt finner vi alltid tillbaka till varandra.
Jag fann även teckningar som barnen gjort när de var små... vad mycket man sparar som man sen glömmer bort! Hittade en tavla... den var till och med inramad, som jag målade när jag var 3 år... en tomte, som morfar ramat in! Och så hittade jag en väska... en torba, som min farmor vävt. Jag kommer i håg att jag hade en massa olika sådana väskor när jag var liten.
När vi skulle ut och valla fåren eller korna fick vi alltid en torba med oss... och i den hade farmor stoppat ner bröd, ost, tomat och vatten. Fåren passade vi ofta i närheten av en körsbärsträdgård och där hämtade vi dagens frukt... ibland lite för mycket! Hihi... än idag kan jag inte äta körsbär utan att må illa... bigaråer går bra men inte riktiga körsbär!
Vad det är kul att minnas ibland...
Varför hackar jag?
2009-05-09 @ 10:38:46Jo... förstår ni... i Jordanien så...
... var det så att lilla jag inte fick hjälpa till med någonting... inte laga mat, inte städa, inte tvätta... för jag var ju gäst!
Men samtidigt var jag ju familj så egentligen blev jag ju stämplad som att vara lat... om jag inte hjälpte till. Sen var jag ju svensk också... och då verkar det tydligen vara så att då kan man ingenting, för då är man adjnabiyah (utlänning) och då kan man inte sånt som köksarbete och andra hushållssysslor...
Det konsiga är att de kallar mig för adjnabiyah här i sverige också... och det är ju konstigt, för här är det ju faktiskt de själva som är det! Hihi!
I allafall i Jordanien... så tiggde jag om att få hjälpa till och då gav de mig en liten träpall, som jag trodde att jag skulle sitta på... men nej det var en skärbräda... och så gav de mig en massa gurka och tomater som jag skulle hacka!
Och så fick jag en liten skev taggig kniv i handen... en sån där som skär snett ni vet! Och så skulle jag då sätta igång...
Hela rummet var fullt av kvinnor och barn som stirrade på mig... precis som om detta vore ett högskoleprov!
Då skulle jag alltså sitta på golvet, med en pall framför mig och hacka grönsakerna med en kniv som var totalt värdelös!
Jag började och genast fick jag en kommentar från en liten pojke om att man skulle göra si eller så...
Jag klarade uppgiften men det tog ju tid... för jag var inte alls kompis med kniven!
Året efter var svägerskan hemma hos oss... eller ja hemma och hemma, hon bodde ju hos oss i över ett år. Då var jag hemma i mitt hem och hade ingen att var blyg för... och så hade jag min egen kniv... en stor rejäl kockkniv, då gick det undan och svägerskan bara gapade!
Sen dess är det jag som hackar... för jag hinner lika mycket ensam med min kockkniv som en hel drös med kvinnor hinner med sina dåliga små knivar! Jag har rekommenderat dem att köpa nya knivar, men än så länge har ingen nappat!
Egentligen var det bra att svägerskan bodde så länge hos oss... för det tog bort stämpeln "Adjnabiyah" från mig! Svägerskan brukade i stället kalla mig för "Chef Osamas fru"...
Chef Osama är en populär tvkock som nästan alla arabiska kvinnor gillar att titta på...
Därför hackar jag!
... var det så att lilla jag inte fick hjälpa till med någonting... inte laga mat, inte städa, inte tvätta... för jag var ju gäst!
Men samtidigt var jag ju familj så egentligen blev jag ju stämplad som att vara lat... om jag inte hjälpte till. Sen var jag ju svensk också... och då verkar det tydligen vara så att då kan man ingenting, för då är man adjnabiyah (utlänning) och då kan man inte sånt som köksarbete och andra hushållssysslor...
Det konsiga är att de kallar mig för adjnabiyah här i sverige också... och det är ju konstigt, för här är det ju faktiskt de själva som är det! Hihi!
I allafall i Jordanien... så tiggde jag om att få hjälpa till och då gav de mig en liten träpall, som jag trodde att jag skulle sitta på... men nej det var en skärbräda... och så gav de mig en massa gurka och tomater som jag skulle hacka!
Och så fick jag en liten skev taggig kniv i handen... en sån där som skär snett ni vet! Och så skulle jag då sätta igång...
Hela rummet var fullt av kvinnor och barn som stirrade på mig... precis som om detta vore ett högskoleprov!
Då skulle jag alltså sitta på golvet, med en pall framför mig och hacka grönsakerna med en kniv som var totalt värdelös!
Jag började och genast fick jag en kommentar från en liten pojke om att man skulle göra si eller så...
Jag klarade uppgiften men det tog ju tid... för jag var inte alls kompis med kniven!
Året efter var svägerskan hemma hos oss... eller ja hemma och hemma, hon bodde ju hos oss i över ett år. Då var jag hemma i mitt hem och hade ingen att var blyg för... och så hade jag min egen kniv... en stor rejäl kockkniv, då gick det undan och svägerskan bara gapade!
Sen dess är det jag som hackar... för jag hinner lika mycket ensam med min kockkniv som en hel drös med kvinnor hinner med sina dåliga små knivar! Jag har rekommenderat dem att köpa nya knivar, men än så länge har ingen nappat!
Egentligen var det bra att svägerskan bodde så länge hos oss... för det tog bort stämpeln "Adjnabiyah" från mig! Svägerskan brukade i stället kalla mig för "Chef Osamas fru"...
Chef Osama är en populär tvkock som nästan alla arabiska kvinnor gillar att titta på...
Därför hackar jag!
Aaaahhh nu doftar jag...
2009-05-07 @ 19:19:36... nostalgi... Jane Hellen!
I min ungdom... på den gamla goda tiden och helst under "tågluff" så använde jag alltid Jane Hellen shampo-balsam-deo och hudlotion. Ack du ljuva 80-tal!
Nu är det Prinsessan och lill Prinsessan som använder dem... ja fast deo har de inte börjat med ännu! Balsamet... har vi kommit på... efter mycket möda och besvär... är jättebra för småflickstovor. Och så luktar de ju så ljuvligt gott sen!
Har precis duschat (och använde deras shampo i smyg) efter att ha tagit mig en målningssession på balkongen... håller på med en hylla till tjejernas rum.
Idag åt vi den supergoda kycklingsalladen till middag... förutom oss vanliga boende i det här hemmet så var Värstinnan hemma för middag för en gångs skull... och därmed också grannflickan! Det var mumsigt gott! Den har blivit en stor favorit här... salladen alltså!
För kvällen har jag gjort i ordning en sallad med vita bönor blandade med pesto... mm... jättegott! Passar jättebra på ett buffébord...
Hade jag haft lammfärs hemma nu så hade jag gjort ett par färsspett och grillat dem i ugnen, hade varit utmärkt tillsammans med salladen. Det vattnas i munnen på mig...
Solen dök upp även idag... så vackert, men det är allt lite kallt ute!
I min ungdom... på den gamla goda tiden och helst under "tågluff" så använde jag alltid Jane Hellen shampo-balsam-deo och hudlotion. Ack du ljuva 80-tal!
Nu är det Prinsessan och lill Prinsessan som använder dem... ja fast deo har de inte börjat med ännu! Balsamet... har vi kommit på... efter mycket möda och besvär... är jättebra för småflickstovor. Och så luktar de ju så ljuvligt gott sen!
Har precis duschat (och använde deras shampo i smyg) efter att ha tagit mig en målningssession på balkongen... håller på med en hylla till tjejernas rum.
Idag åt vi den supergoda kycklingsalladen till middag... förutom oss vanliga boende i det här hemmet så var Värstinnan hemma för middag för en gångs skull... och därmed också grannflickan! Det var mumsigt gott! Den har blivit en stor favorit här... salladen alltså!
För kvällen har jag gjort i ordning en sallad med vita bönor blandade med pesto... mm... jättegott! Passar jättebra på ett buffébord...
Hade jag haft lammfärs hemma nu så hade jag gjort ett par färsspett och grillat dem i ugnen, hade varit utmärkt tillsammans med salladen. Det vattnas i munnen på mig...
Solen dök upp även idag... så vackert, men det är allt lite kallt ute!
Ett par av mina absoluta favoriter från TV...
2009-05-01 @ 19:23:29... är Leila!
Jag älskar hennes program. Allt är så vackert... Leila herself, maten,porslinet, hur det är upplagt, filmat och ja allt!
När jag är deppig och vill bli glad, då tittar jag på Leila...
Kanske gillar jag henne så mycket för att det alltid kommer lite orientaliska inslag... Hon är dessutom grymt duktig!
... och Per Moberg!
Är impad över att han är fembarnsfar! Och så är han en hejare i köket...
Sen hoppar vi över till storbrittanien där vi har mina favoriter Jamie Oliver och Nigella Lawson...
Jamie gillar jag för att han är duktig, underhållande och kreativ och så är det GO i honom.
Nigella gillar jag för hennes utstrålning... hon är också duktig... fast hon inte är utbildad kock! The queen of foodporn... har hon bland annat kallats för!
Jösses nu blev jag sugen på att laga något gott...
Jag älskar hennes program. Allt är så vackert... Leila herself, maten,porslinet, hur det är upplagt, filmat och ja allt!
När jag är deppig och vill bli glad, då tittar jag på Leila...
Kanske gillar jag henne så mycket för att det alltid kommer lite orientaliska inslag... Hon är dessutom grymt duktig!
... och Per Moberg!
Är impad över att han är fembarnsfar! Och så är han en hejare i köket...
Sen hoppar vi över till storbrittanien där vi har mina favoriter Jamie Oliver och Nigella Lawson...
Jamie gillar jag för att han är duktig, underhållande och kreativ och så är det GO i honom.
Nigella gillar jag för hennes utstrålning... hon är också duktig... fast hon inte är utbildad kock! The queen of foodporn... har hon bland annat kallats för!
Jösses nu blev jag sugen på att laga något gott...
Hos farmor och farfar
2009-04-24 @ 09:57:49När jag såg den här bilden dök det upp en massa minnen och dofter i min skalle...
När jag var liten tillbringade vi flera somrar hos farmor och farfar i det varma medelhavslandet. Farmor och farfar hade ett stort hus, på den tiden det största och finaste i byn. På nedervåningen fanns det stora köket och intill köket ett stort skafferi och ett litet tvättrum. Resten av våningen var matkällare...
Utanför köket stod det träbänkar och vanliga stolar. Där fanns även en låg mur som alla ungar brukade sitta på. Lite här och var stod det stora gamla konservburkar utplacerade, i dem växte det pelargoner och andra gröna växter. Den här platsen utanför köket fungerade mer eller mindre som ett vardagsrum... för något riktigt vardagsrum det fanns det inte.
Gästerna togs emot antingen utanför köket eller i köket.
Köket var stort och varmt, där fanns ett stort bord med stolar på ena sidan och en bänk på den andra... där serverades varm mjölk med nybakat bröd och hemmagjort smör och hemgjord marmelad. Brödet var en hel upplevelse i sig... vi blev lika förvånade och mållösa varje gång faster kom in i köket med det... det var sååååå stort! Det var runt och smalt på kanterna för att bli tjockare ju längre in mot mitten det kom. Brödet hade en hård yta och såg lite smutsigt ut! Det bakades i det gamla köket under aska... det var jättegott och det räckte i flera dagar bara för att det var så stort. Pappa brukade äta en speciell frukost, som han ätit som barn... turkist/arabiskt kaffe blandat med färsk mjölk i en stor emaljmugg och så stoppade han stora bitar av brödet i det... sen satt han där och åt det med en sked och såg lycklig ut i ögonen! Mina bröder käkade såklart samma frukost som pappa...
Till lunch serverades det alltid en god soppa och efter det kött, oftast lammkött, potatis och sallad... och sen på kvällen upprepades samma procedur, det serverades återigen soppa och kött.
På ena sidan av huset låg svinstian och där... strategiskt placerat låg toaletten, som inte var något annat än ett utedass.
Fast ett utedass på turkiskt sätt... alltså bara ett hål i golvet! Det luktade äckligt (förmodligen från svinstian) och vi var hysteriskt rädda för att gå in där...
Andra sommaren fick pappa bygga om det så att man kunde sitta... vips så liknade det ett vanligt svenskt utedass och alla blev glada och nöjda. Till och med farmor och farfar... som genast fick en lyxtoa! Folk vallfärdade för att se denna nymodighet !! :-)
Grisarna var jättestora och vi var livrädda för dem... och maten de åt såg jätteäcklig ut... som spy ungefär!
För att komma till sovavdelningen fick man gå runt till andra hörnet på huset och kliva upp på en stor platta där brunnen fanns, där hämtade vi dricksvattnet och där vattnade vi korna efter en dag på bete. Från plattan fanns det en dörr in till sovrummen... en lång korridor med trasmattor och här fanns det en lång radda med rum... 4 eller 5 sovrum.
I korridoren stod ett högt smalt runt bord, som hade en hylla undertill. Där stod vattenkannan i vit emalj och där uppe på själva bordet stod handfatet, i fönstret alldeles bredvid låg en tvålkopp med en vit tvål i. Som jag minns det så kändes tvålen lite kornig och fet... På en spik hängde en vit handduk.
Där hällde man varje morgon upp lite vatten i handfatet och tvättade sig, sedan öppnade man fönstret och slängde helt sonika ut vattnet... jag har många gånger undrat vad grannen tyckte om detta!
Att gå in i matkällaren var som att gå in i paradiset... där hängde stora skinkor på krokar i taket, korvar och ostar, det stod stora korgar på golvet med lök och potatis i. Mitt i rummet stod ett stort träbord som hade en utdragbar låda... där i förvarade farmor gottorna. Kom sa hon... "bonbona"!
Farmor hade alltid ett svart huckle på huvudet, en kofta och en lång kjol... ofta i svart. Hon hade grått hår, som var flätat i två flätor som hon fäste uppe på huvudet. Farfar var också gråhårig, minns att han alltid var klädd i bruna byxor och en vit skjorta som var lite uppknäppt... han var snygg! Och alltid solbränd...
Nu ska jag sätta mig och minnas lite till... ack du ljuva barndomstid!
När jag var liten tillbringade vi flera somrar hos farmor och farfar i det varma medelhavslandet. Farmor och farfar hade ett stort hus, på den tiden det största och finaste i byn. På nedervåningen fanns det stora köket och intill köket ett stort skafferi och ett litet tvättrum. Resten av våningen var matkällare...
Utanför köket stod det träbänkar och vanliga stolar. Där fanns även en låg mur som alla ungar brukade sitta på. Lite här och var stod det stora gamla konservburkar utplacerade, i dem växte det pelargoner och andra gröna växter. Den här platsen utanför köket fungerade mer eller mindre som ett vardagsrum... för något riktigt vardagsrum det fanns det inte.
Gästerna togs emot antingen utanför köket eller i köket.
Köket var stort och varmt, där fanns ett stort bord med stolar på ena sidan och en bänk på den andra... där serverades varm mjölk med nybakat bröd och hemmagjort smör och hemgjord marmelad. Brödet var en hel upplevelse i sig... vi blev lika förvånade och mållösa varje gång faster kom in i köket med det... det var sååååå stort! Det var runt och smalt på kanterna för att bli tjockare ju längre in mot mitten det kom. Brödet hade en hård yta och såg lite smutsigt ut! Det bakades i det gamla köket under aska... det var jättegott och det räckte i flera dagar bara för att det var så stort. Pappa brukade äta en speciell frukost, som han ätit som barn... turkist/arabiskt kaffe blandat med färsk mjölk i en stor emaljmugg och så stoppade han stora bitar av brödet i det... sen satt han där och åt det med en sked och såg lycklig ut i ögonen! Mina bröder käkade såklart samma frukost som pappa...
Till lunch serverades det alltid en god soppa och efter det kött, oftast lammkött, potatis och sallad... och sen på kvällen upprepades samma procedur, det serverades återigen soppa och kött.
På ena sidan av huset låg svinstian och där... strategiskt placerat låg toaletten, som inte var något annat än ett utedass.
Fast ett utedass på turkiskt sätt... alltså bara ett hål i golvet! Det luktade äckligt (förmodligen från svinstian) och vi var hysteriskt rädda för att gå in där...
Andra sommaren fick pappa bygga om det så att man kunde sitta... vips så liknade det ett vanligt svenskt utedass och alla blev glada och nöjda. Till och med farmor och farfar... som genast fick en lyxtoa! Folk vallfärdade för att se denna nymodighet !! :-)
Grisarna var jättestora och vi var livrädda för dem... och maten de åt såg jätteäcklig ut... som spy ungefär!
För att komma till sovavdelningen fick man gå runt till andra hörnet på huset och kliva upp på en stor platta där brunnen fanns, där hämtade vi dricksvattnet och där vattnade vi korna efter en dag på bete. Från plattan fanns det en dörr in till sovrummen... en lång korridor med trasmattor och här fanns det en lång radda med rum... 4 eller 5 sovrum.
I korridoren stod ett högt smalt runt bord, som hade en hylla undertill. Där stod vattenkannan i vit emalj och där uppe på själva bordet stod handfatet, i fönstret alldeles bredvid låg en tvålkopp med en vit tvål i. Som jag minns det så kändes tvålen lite kornig och fet... På en spik hängde en vit handduk.
Där hällde man varje morgon upp lite vatten i handfatet och tvättade sig, sedan öppnade man fönstret och slängde helt sonika ut vattnet... jag har många gånger undrat vad grannen tyckte om detta!
Att gå in i matkällaren var som att gå in i paradiset... där hängde stora skinkor på krokar i taket, korvar och ostar, det stod stora korgar på golvet med lök och potatis i. Mitt i rummet stod ett stort träbord som hade en utdragbar låda... där i förvarade farmor gottorna. Kom sa hon... "bonbona"!
Farmor hade alltid ett svart huckle på huvudet, en kofta och en lång kjol... ofta i svart. Hon hade grått hår, som var flätat i två flätor som hon fäste uppe på huvudet. Farfar var också gråhårig, minns att han alltid var klädd i bruna byxor och en vit skjorta som var lite uppknäppt... han var snygg! Och alltid solbränd...
Nu ska jag sätta mig och minnas lite till... ack du ljuva barndomstid!
