Med sås i hela ansiktet!
2008-10-04 @ 19:46:29Idag åt vi god middag... stek, kokt potatis, grönsaker och sås! Allt tillagat enligt gamlemormors recept... och då är det verkligen mumsfilibabba!
Efter maten som jag inte lyckades få äta upp i lugn och ro för att Bebben var gnällig så tog jag med mig en kopp kaffe till soffan... satte mig där för att pausa en stund innan jag återvände till köksarbetet och så skulle jag försöka få tyst på lillen.
Jag satt där en bra stund... maken satt också där och såg på en film... det gick ett tag och plötsligt slog det oss båda... var är lill Prinsessan? Alla de andra barnen var där...
Vi smög oss sakta och på tå ut mot köket... vi tittade försiktigt in i köket och där stod hon på lillens barnstolssits som hon vänt upp och ner på och sträckte sig upp mot spisen... i handen höll hon en sked... den doppade hon om och om igen i såskastrullen. Hon stod alltså där och åt upp all den överblivna såsen (som innehöll lite grädde... det var väl därför den var så god!)
Jag kastade en blick på diskbänken och min tallrik som jag ställt där (med maten som jag skulle äta när Bebben lugnat ner sig), tallriken var tom och likaså Bebbens tallrik (han ville inte ha sin mat). Maken flinade och grimaserade!
Då upptäckte hon oss och vände sig snabbt om med hela ansiktet fullt utav sås!
Hon log sitt solskensleende och sa: "Det är SÅ gott!"
Vi bara skrattade och så frågade vi var mammas och lillens mat var...
"Den är i min mage!" svarade hon stolt och klappade sig på magen... "nu är jag så mätt!"
Sen insåg hon att hon nog hade gjort något litet fel och blev genast generad... borrade in ansiktet i pappas tröja och ville inte titta fram igen.
Men när vi sa att det inte gjorde något att hon ätit upp vår mat så sken hon genast upp som en sol igen... och så sa hon:
"Mamma, imorgon kan du också göra sån sås, fast med köttbullar och potatis. Jag äääälskar sån såååååås!
Efter maten som jag inte lyckades få äta upp i lugn och ro för att Bebben var gnällig så tog jag med mig en kopp kaffe till soffan... satte mig där för att pausa en stund innan jag återvände till köksarbetet och så skulle jag försöka få tyst på lillen.
Jag satt där en bra stund... maken satt också där och såg på en film... det gick ett tag och plötsligt slog det oss båda... var är lill Prinsessan? Alla de andra barnen var där...
Vi smög oss sakta och på tå ut mot köket... vi tittade försiktigt in i köket och där stod hon på lillens barnstolssits som hon vänt upp och ner på och sträckte sig upp mot spisen... i handen höll hon en sked... den doppade hon om och om igen i såskastrullen. Hon stod alltså där och åt upp all den överblivna såsen (som innehöll lite grädde... det var väl därför den var så god!)
Jag kastade en blick på diskbänken och min tallrik som jag ställt där (med maten som jag skulle äta när Bebben lugnat ner sig), tallriken var tom och likaså Bebbens tallrik (han ville inte ha sin mat). Maken flinade och grimaserade!
Då upptäckte hon oss och vände sig snabbt om med hela ansiktet fullt utav sås!
Hon log sitt solskensleende och sa: "Det är SÅ gott!"
Vi bara skrattade och så frågade vi var mammas och lillens mat var...
"Den är i min mage!" svarade hon stolt och klappade sig på magen... "nu är jag så mätt!"
Sen insåg hon att hon nog hade gjort något litet fel och blev genast generad... borrade in ansiktet i pappas tröja och ville inte titta fram igen.
Men när vi sa att det inte gjorde något att hon ätit upp vår mat så sken hon genast upp som en sol igen... och så sa hon:
"Mamma, imorgon kan du också göra sån sås, fast med köttbullar och potatis. Jag äääälskar sån såååååås!
Kommentarer
Trackback
