Lill Maran är nummer 4  i ordningen...

    

Hon är ett sånt barn som inte märks, hon är den hon är och kräver inte uppmärksamhet på något speciellt sätt... därför är det nog ganska så viktigt att ge henne extra uppmärksamhet. Det verkar som att barn nr 4 är ganska så självgående... Bebben är också likadan! Snäll, foglig och gör inget direkt väsen av sig!

Just nu är det inte så lätt, för hon är i den åldern då kompisar är så oerhört viktiga... viktigare än allt annat!

Min lill Mara hade ögon som gnistrade när hon var baby... det har hon fortfarande vid vissa tillfällen. Hon var alltid glad...

Hon är tjejen som skickar kärlekssms till mamsen mitt i natten.... pip pip... säger det i mobilen... "Mamma, jag älskar dig!"
Hon får mamsen att gråta av  saknad och längtan... jag vill ju rå om henne så mycket mer!

    

Lill Maran är den enda utav barnen som jag skulle vilja ta med på en resa... (klart jag vill resa med de andra också, men då kan vi resa flera på en gång...)

Bara hon och jag... helt ensamma... för att ta igen tid som vi missat tillsammans. Att bara umgås vi två... utan att bli störda. Gud vad vi skulle mysa!

    

                                        Min vackra lill Mara!