Värstinnan

2009-04-17 @ 22:57:51

    


Värstinnan är mitt tredje barn i ordningen, envis som synden, men o så härlig!


När hon var liten så var hon så snäll och alltid glad, vi visste inte vad vi skulle kalla henne så hon fick heta Lilla Ängeln helt enkelt tills hon blev 6 månader...och då döpte vi henne till lilla Ängeln men på ett annat språk! För det fanns inget annat namn som passade.


När hon var liten ville hon inte ha kläder på sig, dagarna i ända sprang hon runt i trosor, som hon drog upp i rumpan så de blev stringtrosor, först flera år senare blev det ett mode!

Helvild! Alla hennes vänner var pojkar och busiga sådana... Divans del av det gemensamma sovrummet var alltid helt korrekt, städat fint och koordinerat och så lilla Ängelns sida....rena KAOSET!


Jag hade en väninna som var ganska stor och tjock som bodde granne med oss, hon satt alltid och solade på sin balkong i bikini, en dag stod hon i sin balkong dörr endast i förd sin bikini och då sprang Ängeln fram och kramade hennes ena lår och sa: Oh, så här stor och tjock ska jag oxå bli när jag blir stor och jag ska oxå ha stora tuttar! Väninnan älskar henne än idag för dessa ord!


En annan sak som jag oxå minns så tydligt var att jag var livrädd så fort det kom hem någon ny person till oss som vi inte kände så bra...för lilla Ängeln hoppade alltid upp i knät på folk och bekantade sig med dem lite granna. Först pratade hon lite artigt och frågade en del frågor och sen så stoppade hon helt enkelt handen innanför tröjan på gästen och kände lite på tuttarna!


Och ännu värre var det en gång när det var en kille på besök, en av mina kompisar hade med sig sin pojkvän hem till oss för första gången. De satt i soffan och lilla Ängeln hoppar naturligvis upp brevid dem och efter ett tag efter det sedvanliga förhöret så satte hon helt enkelt handen på skrevet på honom och sa: Jaha och vad är det här då?

    


När jag träffade nya maken "Stor Fan" så var en av hans första kommentarer angående den här lilla damen att "henne kommer vi att få problem med när hon blir stor, hon kommer inte att lyssna på någon", men hon och han kommer ganska bra överens, han får henne att lyssna i alla fall lite, men det beror väl på att de är lika i sättet, skorpioner båda två.


Trots att hon var en riktig Värstinna i ett par år så har vi fortfarande haft fruktansvärt roligt tillsammans, jag kan inte skratta med någon annan som jag kan skratta med henne. Vi kan ligga en hel natt i sängen och skvallra och prata eller helt enkelt bara skratta. Och vi skrattar så att vi kissar på oss nästan, det finns ingen hejd på det!


Ett tag ville hon aldrig hjälpa till att städa eller passa småsyskon. Aldrig byta blöja lr ngt liknande! Vi brukar fråga hur hon ska göra när hon får egna barn, då blir svaret: Jag ska bara ha två barn, det första ska min man ta hand om nästa ska det första barnet ta hand om för jag ska vänta med nästa barn tills det första är tillräckligt stort att hjälpa till.

Jaha, och städning då? försöker vi. "Nej det får la han göra, stökar han ner så får han städa! Bra inställning i och för sig men kanske inte så roligt för killen...


Egentligen är det kanske lite fel att fortfarande kalla henne för "Värstinnan", då den tiden är förbi... det har bara blivit en vana i och med att jag alltid kallat henne för det under den tid jag har  bloggat.
Jag kanske gör bäst i att återgå till att kalla henne för lilla Ängeln... trots att hon nästan är vuxen nu!

                                                            

     

      


Kommentarer
Postat av: värstinnan

haha :) jag älskar dig mamma <3

2009-07-22 @ 19:10:37
Postat av: Anna

Ange Saknar min chilenita <3

2009-07-29 @ 18:43:05

Lätta ditt hjärta här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0