Igår var en välsignad dag...
2010-07-16 @ 11:47:04Pengarna var slut... (jag har ju inte jobbat så mycket som jag behöver den sista tiden, och då har ju naturligtvis de senaste lönerna har varit ganska så vissna)... och jag visste inte vad jag skulle ta mig till!
Jag är inte så mycket för att fråga andra om jag får låna lite... kanske möjligen de stora barnen eller någon nära vän. Jag är livrädd för att be mina föräldrar om hjälp, även om det hänt någon gång då jag varit i riktig nöd.
I förrgår hade jag ungefär 67 kronor (trodde jag) på banken, jag planerade att handla för 65 kronor på kortet och sedan ta ut 100 och få minus på kontot.
Innan jag skulle gå in i affären så skulle jag checka och se så att det verkligen stämde med de 67 kronorna så att jag inte hade sett fel och att det kanske var mindre. Jag fick ut mitt lilla kontoudrag och där ser jag att de dragit avgift för internetbank... tji fick jag... jag hade endast 0.63 öre kvar. Jaha... men jag kan i alla fall ta ut 100 tänkte jag och stoppade in kortet igen för att göra det. Nope! Det gick inte... man måste tydligen ha 1 krona kvar minst för att göra det!
Vad gör man? Det var nästan så att jag började gråta där jag stod på torget med småbarnen... ingen mjölk, inget pålägg, inget bröd hemma...
Senare på kvällen fick jag låna 200 av en av stora tjejernas kille. Livräddare!
Dagen efter fick vi ett telefonsamtal från en främmande man... som varit på businessresa i Kina. Han hade något till barnen från deras farbror som bor och har sitt företag där.
Guess what! Han hade skickat pengar till barnen... först hade han tänkt skicka en massa saker, men mannen från Sverige kunde ju inte släpa med sig allt det hit hem. Så det fick bli cash istället...
Så allt faller samman... en chans på miljoner att detta skulle hända när vi behövde det så väl!
Jag är inte så mycket för att fråga andra om jag får låna lite... kanske möjligen de stora barnen eller någon nära vän. Jag är livrädd för att be mina föräldrar om hjälp, även om det hänt någon gång då jag varit i riktig nöd.
I förrgår hade jag ungefär 67 kronor (trodde jag) på banken, jag planerade att handla för 65 kronor på kortet och sedan ta ut 100 och få minus på kontot.
Innan jag skulle gå in i affären så skulle jag checka och se så att det verkligen stämde med de 67 kronorna så att jag inte hade sett fel och att det kanske var mindre. Jag fick ut mitt lilla kontoudrag och där ser jag att de dragit avgift för internetbank... tji fick jag... jag hade endast 0.63 öre kvar. Jaha... men jag kan i alla fall ta ut 100 tänkte jag och stoppade in kortet igen för att göra det. Nope! Det gick inte... man måste tydligen ha 1 krona kvar minst för att göra det!
Vad gör man? Det var nästan så att jag började gråta där jag stod på torget med småbarnen... ingen mjölk, inget pålägg, inget bröd hemma...
Senare på kvällen fick jag låna 200 av en av stora tjejernas kille. Livräddare!
Dagen efter fick vi ett telefonsamtal från en främmande man... som varit på businessresa i Kina. Han hade något till barnen från deras farbror som bor och har sitt företag där.
Guess what! Han hade skickat pengar till barnen... först hade han tänkt skicka en massa saker, men mannen från Sverige kunde ju inte släpa med sig allt det hit hem. Så det fick bli cash istället...
Så allt faller samman... en chans på miljoner att detta skulle hända när vi behövde det så väl!
Kommentarer
Postat av: En magdansös dagbok
Va skönt!
Postat av: only me
=) ja det e märkligt hur saker oftast brukar lösa sig trots allt till slut
Trackback
