Funderingar
2010-03-19 @ 09:41:24Livet är så olika för alla!
Det är många gånger som jag tycker att livet är så otroligt orättvist... jag har många barn, andra har färre... och så finns det de som inga barn har... de som så gärna skulle vilja ha ett barn men inte kan få själva.
Adoption finns ju... men jag tror att det går lång tid och många tankar och grubblerier innan man ens börjar att tänka ordet adoption! Man försöker nog på alla möjliga sätt själv först... och sen ger man nog upp en smula innan man börjar tänka... adoption.
Jag känner ett par... som inte kan få barn. De har varit tillsammans länge, länge... i början när jag lärde känna dem, sa mannen alltid att han inte tyckte om barn. De var för jobbiga och lät för mycket!
Men nu de senaste åren har han haft en stor stor längtan efter barn. Han har flera gånger (och inte på skoj) när jag har haft en nyfödd baby frågat om inte de kan FÅ KÖPA babyn... eller om jag skulle kunna föda en baby åt dem.
Hade jag varit yngre så hade jag ställt upp som surrogatmamma... utan tvekan!
Den här familjen verkar gilla mig... när lille Bror var ganska så nyfödd så fick mannens bror (som är en ännu närmare vän till oss) också en son... hans fru blev ganska så sjuk efter förlossningen, åt starka mediciner och kunde inte amma sin baby på grund av detta. Guess what... då bad de mig att amma babyn tills hon fick lov att göra det igen... allt för att den lille inte skulle glömma av den rätta sugtekniken. Det var en mycket annorlunda upplevelse...
Den stackars pappan och babyn flängde fram och tillbaka mellan vårt hem och deras eget.
Häromdagen fick vi hem en stor kartong från mannen som inte har någon baby... hans fru jobbar i en klädaffär och hon brukar alltid lämna över saker hon inte vill ha till oss... för att tjejerna som har samma storlek som henne ska kunna välja ut något ifall de vill ha något innan hon slänger det.
I kartongen låg också ett gäng böcker, allt från kokböcker till heminredning... OCH så låg där en bok som hette Livsfrukt, som handlade om att få barn.
Därav mina funderingar nu...
De ger bort boken om babysar... betyder det att de har gett upp hoppet?
Är det nu saker och ting ska smälta in, är det nu de ska sörja, för att sedan få nytt hopp igen... och sen kanske överväga adoption?
Det är många gånger som jag tycker att livet är så otroligt orättvist... jag har många barn, andra har färre... och så finns det de som inga barn har... de som så gärna skulle vilja ha ett barn men inte kan få själva.
Adoption finns ju... men jag tror att det går lång tid och många tankar och grubblerier innan man ens börjar att tänka ordet adoption! Man försöker nog på alla möjliga sätt själv först... och sen ger man nog upp en smula innan man börjar tänka... adoption.
Jag känner ett par... som inte kan få barn. De har varit tillsammans länge, länge... i början när jag lärde känna dem, sa mannen alltid att han inte tyckte om barn. De var för jobbiga och lät för mycket!
Men nu de senaste åren har han haft en stor stor längtan efter barn. Han har flera gånger (och inte på skoj) när jag har haft en nyfödd baby frågat om inte de kan FÅ KÖPA babyn... eller om jag skulle kunna föda en baby åt dem.
Hade jag varit yngre så hade jag ställt upp som surrogatmamma... utan tvekan!
Den här familjen verkar gilla mig... när lille Bror var ganska så nyfödd så fick mannens bror (som är en ännu närmare vän till oss) också en son... hans fru blev ganska så sjuk efter förlossningen, åt starka mediciner och kunde inte amma sin baby på grund av detta. Guess what... då bad de mig att amma babyn tills hon fick lov att göra det igen... allt för att den lille inte skulle glömma av den rätta sugtekniken. Det var en mycket annorlunda upplevelse...
Den stackars pappan och babyn flängde fram och tillbaka mellan vårt hem och deras eget.
Häromdagen fick vi hem en stor kartong från mannen som inte har någon baby... hans fru jobbar i en klädaffär och hon brukar alltid lämna över saker hon inte vill ha till oss... för att tjejerna som har samma storlek som henne ska kunna välja ut något ifall de vill ha något innan hon slänger det.
I kartongen låg också ett gäng böcker, allt från kokböcker till heminredning... OCH så låg där en bok som hette Livsfrukt, som handlade om att få barn.
Därav mina funderingar nu...
De ger bort boken om babysar... betyder det att de har gett upp hoppet?
Är det nu saker och ting ska smälta in, är det nu de ska sörja, för att sedan få nytt hopp igen... och sen kanske överväga adoption?
Kommentarer
Trackback
