Föräldrars försörjningsskyldighet
2010-04-02 @ 00:12:54Hur länge är en förälder egentligen skyldig att försörja sitt barn?
Har tänkt på det en hel del den senaste tiden... dels på grund av hur de stora barnens pappa uppför sig gentemot barnen och dels för att Värstinnan befinner sig i en ingalunda rolig situation.
Sen har jag även märkt att det finns andra föräldrar som också har problem med detta...
Jag tycker ju att man ska försöka hjälpa sina barn på bästa sätt så länge som möjligt och efter den ekonomiska kapacitet man har. Har man gott om pengar kanske man kan hjälpa dem lite mer, men har man lite pengar att röra sig med så får ju barnet/ungdomen rätta sig efter det...
Det finns ungdomar som inte förstår att föräldrarna inte har stora skattkistor att hiva pengar ur. Ungdomar som vill leva över sina tillgångar... De blir arga på sina föräldrar, gnäller och kallar dem för elaka saker istället för att faktiskt ta ett eget ansvar. Är man 18 så är man ju trots allt enligt lag... VUXEN... och då borde man faktiskt kunna ta ansvar och känna sina begränsningar.
Enligt lagen så har föräldrar underhållsskyldighet fram till dess att barnet fyller 18 år, men det finns undantag och det är när barnet fortfarande går i skolan då det blir myndigt.
Då är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår... men bara tills barnet fyller 21.
Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller någon annan jämförlig grundutbildning... dock gäller inte universitetsstudier.
Om barnet alltså är över 18 år, inte går i skolan och bor hemma så kan man alltså söka hjälp hos socialförvaltningen. Vet inte om det är många som gör det men den möjligheten finns i alla fall...
Jag själv är i den situationen att jag kan erbjuda mina vuxna barn mat och uppehälle, kanske lite fickpengar, men inte i några stora mängder...
Jag skulle inte slänga ut dem och inte låta dem gå hungriga... men de måste ju också visa ett intresse för att klara sin egen försörjning och acceptera de villkor som gäller utan en massa gnäll.
Är de inte nöjda med det jag har att erbjuda dem så vet jag inte vad jag ska göra...
Och du andra mamma i samma situation... bry dig inte om vad "barnet" säger... jag vet hur det känns och hur ledsen man blir. Du har gjort allt du kan... du är ingen trollkarl!
Det är helt enkelt omoget och dålig stil av barnet att säga och uppföra sig på det viset... klart att det också är en besvikelse för dem, men att bli vuxen innebär ju faktiskt att ta ansvar för sig själv...
Man ska dock inte försvinna som förälder och stöd... man ska alltid finnas där med ett vakande öga och en hjälpande hand. Hjälpande... inte stjälpande!
Har tänkt på det en hel del den senaste tiden... dels på grund av hur de stora barnens pappa uppför sig gentemot barnen och dels för att Värstinnan befinner sig i en ingalunda rolig situation.
Sen har jag även märkt att det finns andra föräldrar som också har problem med detta...
Jag tycker ju att man ska försöka hjälpa sina barn på bästa sätt så länge som möjligt och efter den ekonomiska kapacitet man har. Har man gott om pengar kanske man kan hjälpa dem lite mer, men har man lite pengar att röra sig med så får ju barnet/ungdomen rätta sig efter det...
Det finns ungdomar som inte förstår att föräldrarna inte har stora skattkistor att hiva pengar ur. Ungdomar som vill leva över sina tillgångar... De blir arga på sina föräldrar, gnäller och kallar dem för elaka saker istället för att faktiskt ta ett eget ansvar. Är man 18 så är man ju trots allt enligt lag... VUXEN... och då borde man faktiskt kunna ta ansvar och känna sina begränsningar.
Enligt lagen så har föräldrar underhållsskyldighet fram till dess att barnet fyller 18 år, men det finns undantag och det är när barnet fortfarande går i skolan då det blir myndigt.
Då är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår... men bara tills barnet fyller 21.
Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller någon annan jämförlig grundutbildning... dock gäller inte universitetsstudier.
Om barnet alltså är över 18 år, inte går i skolan och bor hemma så kan man alltså söka hjälp hos socialförvaltningen. Vet inte om det är många som gör det men den möjligheten finns i alla fall...
Jag själv är i den situationen att jag kan erbjuda mina vuxna barn mat och uppehälle, kanske lite fickpengar, men inte i några stora mängder...
Jag skulle inte slänga ut dem och inte låta dem gå hungriga... men de måste ju också visa ett intresse för att klara sin egen försörjning och acceptera de villkor som gäller utan en massa gnäll.
Är de inte nöjda med det jag har att erbjuda dem så vet jag inte vad jag ska göra...
Och du andra mamma i samma situation... bry dig inte om vad "barnet" säger... jag vet hur det känns och hur ledsen man blir. Du har gjort allt du kan... du är ingen trollkarl!
Det är helt enkelt omoget och dålig stil av barnet att säga och uppföra sig på det viset... klart att det också är en besvikelse för dem, men att bli vuxen innebär ju faktiskt att ta ansvar för sig själv...
Man ska dock inte försvinna som förälder och stöd... man ska alltid finnas där med ett vakande öga och en hjälpande hand. Hjälpande... inte stjälpande!
Kommentarer
Trackback
