Supermom

... ännu en dag som går i solens tecken! Nu har det nog blivit oåterkallelig vår...äntligen!

Träden har nästan blivit helt gröna, det blommar här och där... och man blir solbränd. Sånt gillar vi!

Idag jobbar jag en sån tid som faktiskt förstör hela dagen... från tidigt på förmiddagen och fram till halva kvällen. Det går liksom inte att göra något varken innan jobbet eller efter jobbet!

Igår hann jag inte heller att sätta in min naturstudiebild, så det blir två bilder ikväll istället... kanske... om jag får tillgång till datorn.

Nej mina vänner nu ska jag sätta igång och göra mig i ordning, ska in till stan i ett ärende innan jobbet börjar...

Det har inte hänt något speciellt till idag heller... fast jag har insett att jag valde att ta kort på fel utsikt! Hade jag tagit kort åt andra hållet så hade vi nu sett en markant skillnad... för där har det verkligen blivit grönt. Men där växer det mer björkträd...

   

Idag var det inte ens solsken när jag tog bilden...

Lill Prinsessan blev alldeles till sig när hon såg de här möblerna!

"Så ska jag ha, så ska jag ha... den och den!"

Var inne och tittade lite på blocket och fick upp en fin bild på en prinsessasäng... där fanns även adressen till hemsidan.

Så fina saker...

    

    

De här fina sakerna hittar ni hos Måsen's present och hantverk

... är en fin och trevlig blogg där man just nu kan vara med och tävla om de här fina bokstäverna! Jag är med...

    

Var med och tävla du med!

Hej och välkommen till min blogg!

Här skriver jag om mitt liv tillsammans med mina mer eller mindre underbara telningar. Om glädje och sorg, om vardag och fest (hm... det blir inte så mycket fest precis), om våra små äventyr, vilket bara kan vara en enkel utflykt. Jag skriver också lite om inredning, mina drömmar och om lite ätbart.

I det här inlägget hade jag tänkt att skriva lite mer personligt om mig själv... hm... det känns som om det kommer att bli svårt.

Jag är en enkel människa, kräver inte så mycket... är ganska så ensam, har ett par trogna vänner som jag har haft i många många år. Tycker inte om att befinna mig i stora folksamlingar... det blir för mycket ljud.

Jag är mer som tjuren Ferdinand... tycker om lugn och ro... och att sitta och lukta på mina blommor under min korkek.

Mina intressen är... jaa... det var inte lätt för jag tycker om att göra en massa saker... men här kommer ett gäng:

Matlagning &bakning, måla & teckna, fixa möbler, sy, skapa saker med mina händer, läsa, språk,resa och så naturligtvis att blogga då... tycker även om att försöka mig på lite design och skulle gärna vilja lära mig mycket mycket mer.

Är 8-barnsmamma, har jobbat inom vården i många år, sen mer administrativt... har läst språkvetenskap, arabiska och arabvärldskunskap på universitetet. Väntar på att barnen ska bli tillräckligt stora för att ge mig lugnet att plugga igen... och då ska jag läsa magisterkursen i arabiska. En av mina drömmar har varit och är väl fortfarande att få jobba med språk i någon sammanhang... lite språkforskning eller liknande.
 
Har också utbildat mig till instruktör i spädbarnsmassage och ska snart även utbilda mig till Doula... detta har jag i sin tur tänkt att använda i ett eget företag. Det är något som jag skulle vilja syssla med på heltid...

Hade för många år sen (ännu) en dröm om att bli barnmorska... men den blev aldrig genomförd då jag var alldeles för upptagen med mina egna babysar.

Mina barn är min passion, de är mitt livselexir... de vackraste och dyrbaraste gåvor jag fått i mitt liv... jag tackar Gud för dem var evigaste dag.

Detta var lite om mig!

Det finns väl egentligen mycket mer att skriva men då skulle det här inlägget bli alldeles för långt...

Jag älskar att äta frukost, men oftast hinner jag ändå inte sitta i lugn och ro och äta den frukost jag verkligen skulle vilja äta...

Frukosten är den klart bästa måltiden enligt mig... en lång frukost, i gott sällskap... det finns det inget som slår!

Jag älskar att äta frukost på hotell eller på tex Stena båtarna... en härlig stor frukostbuffé... där man kan välja och vraka och sitta länge till bords.

    

När man äter frukost på morgnarna... oftast i brådska... så blir det ju ofta så att man bara äter EN del utav vad som som skulle kunna bli en hel frukostbuffe...
Men när man är borta och tex bor på hotell... då har man ofta både tid att sitta och äta länge och möjlighet att vräka på med allt som man tycker tillhör en värstingfrukost!

Frukosten är ändå det viktigaste målet utav alla... och får man en bra start på dagen så tror jag att resten av dagen också blir bra!

På Värstinnans skola serveras frukost till all de klasser som börjar tidigt på morgonen... det är något alla skolor borde införa tycker jag. Vi betalar så mycket skatt och de kunde gott ta pengar från något oviktigt och lägga dem på goda frukostar åt barnen istället...

Barnen har gått till skolan och jag håller på att tvätta, sen ska jag ut och köpa nya skor till alla barnen och hämta ett stort paket från Ellos med lite härligheter i...

Lill Maran är nummer 4  i ordningen...

    

Hon är ett sånt barn som inte märks, hon är den hon är och kräver inte uppmärksamhet på något speciellt sätt... därför är det nog ganska så viktigt att ge henne extra uppmärksamhet. Det verkar som att barn nr 4 är ganska så självgående... Bebben är också likadan! Snäll, foglig och gör inget direkt väsen av sig!

Just nu är det inte så lätt, för hon är i den åldern då kompisar är så oerhört viktiga... viktigare än allt annat!

Min lill Mara hade ögon som gnistrade när hon var baby... det har hon fortfarande vid vissa tillfällen. Hon var alltid glad...

Hon är tjejen som skickar kärlekssms till mamsen mitt i natten.... pip pip... säger det i mobilen... "Mamma, jag älskar dig!"
Hon får mamsen att gråta av  saknad och längtan... jag vill ju rå om henne så mycket mer!

    

Lill Maran är den enda utav barnen som jag skulle vilja ta med på en resa... (klart jag vill resa med de andra också, men då kan vi resa flera på en gång...)

Bara hon och jag... helt ensamma... för att ta igen tid som vi missat tillsammans. Att bara umgås vi två... utan att bli störda. Gud vad vi skulle mysa!

    

                                        Min vackra lill Mara!

    

Prinsen är min förstfödde... min stjärnöga!

Han är en lugn, pålitlig och underbar kille... han är en sån där som kan en massa saker... en allt i allo, allt han tar sig för blir oftast bra!

Han har varit ett stort stöd för mig under alla år... honom kan man lita på!  Han är ett perfekt ämne för brandkår eller annan räddningstjänst... lugn och stabil!

    


Prinsen och jag är väldigt lika på något sätt... det kanske beror på att vi är äldsta barnet båda två och att vi båda har fått ta ansvar och hjälpa till tidigt. Vi har lite samma drömmar... vi vill båda hoppa fallskärm, vi gillar inredning och att fixa saker.

Han gillar däremot inte att vara med på bild... därför finns det inte så många bilder på honom. Och han gillar inte att jag skriver om honom så det får vara så här kort.

Han är i alla fall en alla tiders kille...

   

Min lilla baby... som egentligen inte är någon baby längre! Kommer ihåg när jag sms-bloggade från bb då han var alldeles ny... hihi! Tokmamma!

    

Till sommaren fyller plutten två år... det har hänt mycket under den här tiden... han började gå runt när han var ca sju månader, lite innan kanske och sen gick han själv när han var nio månader. Nu springer han och spelar fotboll som en stor kille. Har aldrig sett en så liten springa så snabbt!

Han pratar hela meningar med fyra fem ord i varje... härmar storasyster lill Prinsessan i allt! Han kan sjunga flera sånger... verkar som att han älskar musik och just att sjunga. Och så gillar han böcker...

Men han är ganska så dålig på att äta... tutten är tydligen fortfarande det bästa som finns!

    

Det märks att han är nummer åtta...dels för att han får uppmärksamhet från ALLA och dels för att han lär sig allt snabbt och lätt... det finns ingen hejd på honom.

Stora barn uppfostrar små barn, bra för det mesta men det kan till och med vara lite farligt ibland! Han är för försigkommen...

    

    

    

Bebben är en mysbaby... han gillar att mysa... att pussas och att kramas. Och så gillar han att flirta med stora tonårstjejer... det är hans grej! Ingen kan motstå honom...

    


Värstinnan är mitt tredje barn i ordningen, envis som synden, men o så härlig!

När hon var liten så var hon så snäll och alltid glad, vi visste inte vad vi skulle kalla henne så hon fick heta Lilla Ängeln helt enkelt tills hon blev 6 månader...och då döpte vi henne till lilla Ängeln men på ett annat språk! För det fanns inget annat namn som passade.

När hon var liten ville hon inte ha kläder på sig, dagarna i ända sprang hon runt i trosor, som hon drog upp i rumpan så de blev stringtrosor, först flera år senare blev det ett mode!

Helvild! Alla hennes vänner var pojkar och busiga sådana... Divans del av det gemensamma sovrummet var alltid helt korrekt, städat fint och koordinerat och så lilla Ängelns sida....rena KAOSET!

Jag hade en väninna som var ganska stor och tjock som bodde granne med oss, hon satt alltid och solade på sin balkong i bikini, en dag stod hon i sin balkong dörr endast i förd sin bikini och då sprang Ängeln fram och kramade hennes ena lår och sa: Oh, så här stor och tjock ska jag oxå bli när jag blir stor och jag ska oxå ha stora tuttar! Väninnan älskar henne än idag för dessa ord!

En annan sak som jag oxå minns så tydligt var att jag var livrädd så fort det kom hem någon ny person till oss som vi inte kände så bra...för lilla Ängeln hoppade alltid upp i knät på folk och bekantade sig med dem lite granna. Först pratade hon lite artigt och frågade en del frågor och sen så stoppade hon helt enkelt handen innanför tröjan på gästen och kände lite på tuttarna!

Och ännu värre var det en gång när det var en kille på besök, en av mina kompisar hade med sig sin pojkvän hem till oss för första gången. De satt i soffan och lilla Ängeln hoppar naturligvis upp brevid dem och efter ett tag efter det sedvanliga förhöret så satte hon helt enkelt handen på skrevet på honom och sa: Jaha och vad är det här då?

    

När jag träffade nya maken "Stor Fan" så var en av hans första kommentarer angående den här lilla damen att "henne kommer vi att få problem med när hon blir stor, hon kommer inte att lyssna på någon", men hon och han kommer ganska bra överens, han får henne att lyssna i alla fall lite, men det beror väl på att de är lika i sättet, skorpioner båda två.

Trots att hon var en riktig Värstinna i ett par år så har vi fortfarande haft fruktansvärt roligt tillsammans, jag kan inte skratta med någon annan som jag kan skratta med henne. Vi kan ligga en hel natt i sängen och skvallra och prata eller helt enkelt bara skratta. Och vi skrattar så att vi kissar på oss nästan, det finns ingen hejd på det!

Ett tag ville hon aldrig hjälpa till att städa eller passa småsyskon. Aldrig byta blöja lr ngt liknande! Vi brukar fråga hur hon ska göra när hon får egna barn, då blir svaret: Jag ska bara ha två barn, det första ska min man ta hand om nästa ska det första barnet ta hand om för jag ska vänta med nästa barn tills det första är tillräckligt stort att hjälpa till.

Jaha, och städning då? försöker vi. "Nej det får la han göra, stökar han ner så får han städa! Bra inställning i och för sig men kanske inte så roligt för killen...

Egentligen är det kanske lite fel att fortfarande kalla henne för "Värstinnan", då den tiden är förbi... det har bara blivit en vana i och med att jag alltid kallat henne för det under den tid jag har  bloggat.
Jag kanske gör bäst i att återgå till att kalla henne för lilla Ängeln... trots att hon nästan är vuxen nu!

Här har vi busunge nr 1 i familjen...

   

Här är ett utdrag ur min gamla blogg... det var innan Bebben föddes!

Prinsen och lill Fan... mina killar!

Jag som egentligen nog är en pojkmamma, trots alla mina flickor är så oerhört glad över mina killar!

Prinsen har alltid varit så otroligt snäll, tystlåten och blyg. En hjälpsam och ordentlig kille!
Aldrig några problem med honom... nästan så man önskar ibland att han skulle visa upp
en lite tuffare och busigare sida.

När jag efter 4 tjejer blev gravid igen på exakt samma datum som jag blivit gravid med Prinsen
så var jag säker på från början att det var en pojke jag väntade.

Och en pojke blev det... men o så olika de är!

Jag hade lite smått gått omkring och önskat mig en riktig liten busunge... och det fick jag! En lill Fan!

Busunge! Så till den grad att jag hur många gånger som helst ångrat att jag önskade mig en busunge...
inte trodde jag att han skulle bli tio gånger värre än Emil... men ändå en kille med ett jätte stort hjärta!

Men nu är jag där igen... men mina önskningar... och önskar mig en liten kille igen!

Och min önskan slog in... det blev en Bebbe... och gissa vad, Bebben är precis lagom... en blandning mellan Prinsen och lill Fan. Inte för busig och inte för snäll!

   

Lill Fan är en duktig och intelligent liten kille... han snappar upp allt och vet allt om allting...
Han är nyfiken på saker och tar reda på information själv om det är något han vill veta... han frågar inte.
Han gillar små barn och är jättegullig mot dem när de är ute och leker... verkligen tar hand om den.
Men han har kort stubin och är jättedålig på att förlora... i lek och spel... han vill vinna och han vill bestämma!


    

    

    

Prinsessan är nummer 5 i ordningen, men också nummer ett bland de små barnen.

Hon är en tjej som gillar att dansa och att rita och måla. Hon dansar som en gudinna... hon har en sån grace! Och ritar som en riktig konstnär gör hon också! Det är nog hennes allra allra största intressen, och så sjunger hon mycket. Kan nästan sjunga med i allt som spelas på radion.

Hon var en sån där liten krabat som utvecklades väldigt snabbt när hon var liten... gick runt när hon var endast sex månader gammal, men då höll hon sig förstås i bord och stolar. När hon var nio månader gick hon själv.

Hon är en riktig sporttjej också... jätteduktig på friidrott och på gymnasitk, hon voltar hej vilt! En klätterapa är hon också!

Hon är en speciell tjej...


    

   


    



    

Divan är mitt andra barn i ordningen, min lilla Sparvöga och min Blomma... hon är född i jungruns tecken och där passar hon perfekt in på det mesta.

Men hon har temperament... min lilla damptjej!

Vi är väldigt lika på ett sätt, kanske därför som vi ofta hamnar i luven på varandra.





 

En gång  tog jag mig en kvällstur in på köpcentrat, både för att titta lite på rean och för att möta lill Maran.

Lill Maran skulle gå en runda med sin kompis, så jag tog mig en runda jag med. Jag hade lill Prinsessan med mig i släptåg...

Rätt som det var när jag gick där så blev allt som svart runt omkring mig, alla människor runt om försvann som i en dimma... allt jag såg var en "riktig uppenbarelse" som kom gåendes emot mig ca 75 meter bort, en ung vacker tjej med håret i en tofs som svängde hit och dit när hon gick, ett leende i ett perfekt sminkat ansikte, lång och smal, helt rätt kläder och höga klackar, som hämtad ur en modeshow... de männsikor som gick framför mig vände sig om efter henne, både män och kvinnor och alla log.
 
Hon skrattade och vinkade in mot buffe restaurangen som ligger mitt i köpcentret, en bit bort satt en man i 40 årsåldern och tittade fascinerat på henne, följde henne med blicken...

Hon skyndade sig de sista stegen fram emot mig och gav mig ett stort leende och en bamse kram. "Hej mamma!"

Va! Jag vaknade som ur en dröm, det var min egen dotter "Divan" som var denna undersköna uppenbarelse...
 
Mannen på bänken reste sig och kom emot oss, det var hennes pappa som kommit för att hämta sin dotter efter jobbet...

Vart tar tiden vägen... och hur kan ens ungar vara så vackra när man själv känner sig som en gammal urvriden trasa?

    

    

    

    

Om ni vill veta mer om Divan så bloggar hon här

Blommor vars kronblad är ätbara:

Nejlika, Dianthus
Ringblomma, Calendula
Solros, Helianthus
Stockros, Alcea
Rosor, Rosa
Pelargon, Pelargonium
Daglilja, Hemerocallis
Tulpan, Tulipa


Hela blomman är ätbar. Plocka just utslagen:

Malva, Malope trifida
Tagetes (kryddtagetes), Tagetes tenuifolia
Blomsterkrasse, Tropaeolum
Viol, Viola
Ringkrage, Chrysanthemum carinatum
Gurkört, Borago officinalis
Temynta, Monarda didyma
Syren, Syringa
Lavendel, Lavandula
Gräslök

                     Blommor i sallad

                     Blommor i isbitarna

                     Blommor från gräslök

Det är ju varmt fortfarande men vart tog den söta lilla solen vägen... Ingen som vet?

Har börjat skissa lite på hur balkongen ska se ut iår. Färger, växter osv... 
Det är balkongrenovering på gång här hos oss och de har kommit en bit på väg nu, men det är fortfarande ett hus kvar tills de kommer till oss...

Det ser ut som att balkongen blir aningen större när de är klara, svårt att beskriva men de nya balkongerna ser i alla fall bättre ut än de som är nu.

Jag är så trött på parabolåbäket som står på balkongen, visserigen i ett hörne... men den stör mig! Förra året kamouflerade jag den lite... vi la stora vackra runda stenar runt foten på den för stadighetens skull och sen knödde jag in en kruka med växter bland stenarna och så satte vi dit en liten keramik sköldpadda...  Det såg ganska så bra ut!

Får se hur det blir i år...

Kryddväxter helt klart, lite smultron också... pelargoner ett måste, likaså hänglobelia (helst sådan man odlat själv) och ett gäng ätbara blommor ... sen får vi väl helt enkelt se vad som finns i blomsterbutiken.

Först drack jag kaffe med Prinsen vid halv åtta tiden på kvällen... och det skulle jag naturligtvis inte ha gjort! När det var dags att sova kunde jag absolut inte somna...

Jag låg där klarvaken och klockan tickade på... jag skulle upp senast klockan sex i dag... och ville verkligen somna!
Efter en stund blev jag törstig... gick upp och drack... försökte övertala maken att han också skulle komma och lägga sig, för det är lättare att sova när han också ligger där... och SNARKAR!

Men han ville inte lägga sig...

Lite senare hör jag oljud från grannarna ovanför mig... (fick idag veta att det var storebror i familjen som kommit hem lite väl överförfriskad från en jobbfest). Känner att jag är hungrig... går upp och gör en fullkornsmacka med rökt kalkon och tomatskivor på... borstar tänderna och lägger mig igen.

Bebben börjar gny lite i sömnen och jag håller tummarna att han inte ska vakna... nu är klockan runt två och maken har också kommit och lagt sig... vi ligger och småpratar lite... och precis när vi båda är på väg att somna så hör vi svagt att det är någon som bankar på dörren... men herregud vem kan det vara... mitt i natten!

Maken hoppar upp och ska till att rusa ut i hallen för att se vad som är på gång... då hör vi hur Divan ropar i brevlådan... ljudet var tillräckligt för att få Bebben att sätta sig käpprätt upp i sängen. När han såg att pappa gick därifrån blev han alldeles hysterisk och började att skrika efter honom...

Han klättrade snabbt ur sängen och sprang skrikandes efter pappsen...

Maken och Bebben kom tillbaka till sovrummet... "din tur att gå upp, sa maken... kolla in din dotter!" Divan satt på toan och sov... när jag pratade med henne vaknade hon till igen... hon var också aningen överförfriskad, hade tappat bort sin mobil och fått en blåtira på ena kindbenet. Utan mobil och utan nyckel... och så vårt portlås som inte fungerar, så hade damen ringt på hos flera stycken som bor i huset... pappan ovanpå hade öppnat för henne... det fick jag också höra i dag!

Divan var hungrig och så mådde hon illa... när hon ätit gick vi och la oss igen. Nu skulle jag väl i alla fall få sova... nu var jag rejält trött! Men nej... Bebben hade inte lyckats somna igen fastän pappa vaggat honom och vyssjat honom. Mamman fick ta över och inom loppet av typ två sekunder så ljöd kraftiga snarkningar i hela rummet.

Bebben pratade och ville leka, vi tuttade och tuttade och varje gång jag trodde att NU sover han och försökte lägga mig själv till rätta för att kunna somna så satte han igång med att prata igen. Han rabblade alla familjemedlemmarnas namn, han satt och räknade upp olika kroppsdelar och så räknade han sina fingrar...

Jag somnade vid femtiden och klockan sex satte alarmet igång...

Hade verkligen ingen lust att gå upp... funderade en kort stund på om jag skulle stanna hemma och sjukskriva mig, men nej så kan man inte göra...

När jag kom hem från jobbet hade jag stor lust att sova middag, men det blev aldrig av... och nu sitter jag här in denna sena timme och känner mig inte alls trött.

Men kanske om jag känner efter riktigt noga... så kan jag kanske somna ändå!

Haha...ögonen går i kors på mig!

Jag har funderat vidare på min fråga...

 Fick förslag på ensamhet... men det var inte det jag tänkte på i första hand, även om man också onekligen känner sig ganska så ensam om man inte har någon man håller kär.

Kan likgiltighet vara motsatsen till kärlek?

När man älskar någon är man uppfylld av känslor för den personen, likaså när man hatar... då känner man också något!
Kärlek och hat är nog mer nära varandra än vad man tror...

Men likgiltighet... det är ju något man känner bara när alla känslor är slut!



(Jag har dessutom väldigt svårt för att kunna hata någon... det är liksom inte min grej! Jag förstår inte hur man bär sig åt!)